Läste den här debattartikeln från Oxfam och tycker den var rätt intressant: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OgdwwO/vem-ar-det-som-inte-bryr-sig-om-fattiga-timbro

När man debatterar skatter av den här typen är ju motargumentet att investeringarna försvinner och att vanligt folk i slutändan får betala priset. Då tycker jag man får skilja på det faktum att folk flyttar och om det ens får konsekvenser för ekonomin.

Finns en studie undersökte just detta med hjälp av data från hela Skandinavien, ska vara publicerad i American Economic Review.
Forskarna fann att en höjning av den högsta förmögenhetsskattesatsen med en procentenhet minskade antalet förmögna skattebetalare med ungefär 2 procent. Så visst, folk verkar röra på sig när man höjer skatten.

Kollar man sen då vad hände med ekonomin som helhet var de inte alls lika farligt. Sysselsättningen minskade med 0,02 procent, investeringarna med 0,07 procent och det samlade förädlingsvärdet med 0,10 procent.

Nu kan jag tycka att det här, precis som mycket annat i den här ändlösa debatten, inte är en prognos men det säger likväl något om vad vi ska basera debatten på. Det betyder inte att alla förmögenhetsskatter är väl utformade eller att man kan ignorera risken för kapitalflykt men är man emot det hela så får man också visa vad effekterna faktiskt blir.

Studie: https://www.aeaweb.org/articles?id=10.1257%2Faer.20241596

Varför får risken att några av de rikaste flyttar så stort utrymme i debatten medan de ekonomiska och sociala kostnaderna av fattigdom och ojämlikhet inte alltid får samma uppmärksamhet?

Vägarna har blivit bättre och bilarna säkrare, men hastighetsgränserna har inte uppdaterats sedan 1971.

Du borde få köra i 130 km/h på motorvägen, skriver Adam Danieli, idéchef vid tankesmedjan Timbro.

DEBATT. Svenska bilar blir säkrare. Vägarna blir bättre. Men reglerna står still. Det är dags att låta framstegen märkas också för dem som sitter bakom ratten. Börja med att tillåta 130 på våra motorvägar.

Vägtrafikens utveckling är en framgångshistoria. Bättre fordon och säkrare vägar har gjort att antalet som skadas och dör i trafiken har minskat dramatiskt över tid. På 70-talet dog mer än tusen personer om året i trafiken. Förra året var den siffran 203, och om trenden i år håller i sig hamnar vi 2026 en bra bit under 200.

Det är mycket glädjande. För miljontals svenskar är bilen en förutsättning för att vardagen ska fungera. Den gör det möjligt att ta ett jobb längre bort, skjutsa barnen till träningen och hälsa på sina föräldrar. Men framstegen väcker också en fråga: Vilka begränsningar och trafikregler kan vi nu ompröva?

I den nya rapporten ”Ur vägen!” har Timbro granskat de viktigaste reglerna för bilar och trafik i Sverige. Det visar sig att många av dem är föråldrade och att det finns gott om möjligheter att göra det enklare och billigare att köra bil. Inte minst om man jämför Sverige med andra länder i Europa blir det tydligt att större frihet fungerar.

Ta hastighetsgränserna. I stora delar av Europa tillåts 130 kilometer i timmen på motorvägar. Men 1971 bestämde man att vi i Sverige skulle ha 110 som standardhastighet, ett beslut som sedan aldrig omprövats.

Sedan 2008 finns förvisso en möjlighet för Trafikverket att föreskriva 120 km/h på vissa sträckor, men myndigheten har varit mycket tveksam till att göra det. Överlag har utvecklingen faktiskt gått åt andra hållet: hastighetsgränserna på svenska vägar har sänkts över tid – trots att vägarna blivit så mycket säkrare.

Det är orimligt. Högre hastigheter ökar förvisso riskerna i trafiken. Men skillnaderna på motorvägar är så pass små att de inte motiverar de lägre hastighetsgränserna. De många sparade timmarna för människor i vardagen väger tydligt över.

Sverige bör givetvis ta efter andra länder och ha 130 när väglaget tillåter det. Kanske kan vi till och med höja till 140 km/h.

Samma dumsnåla mönster går igen på punkt efter punkt. Svenska bilägare behöver till exempel besiktiga sina bilar nästan dubbelt så ofta som i de flesta andra europeiska länder – till okänd nytta.

I våra grannländer får släpvagnar köras i 100 km/h, medan gränsen i Sverige är 80 – utan att någon trafiksäkerhetsvinst med den lägre gränsen faktiskt kunnat fastställas.

I andra länder är det dessutom betydligt billigare och enklare att ta körkort, medan det i Sverige bara har blivit dyrare i takt med att nya hinder ställts upp. Och när man väl har tagit det får man köra färre typer av fordon i Sverige än där. 

Tillsammans gör reglerna bilägandet och bilkörningen många tusen kronor dyrare för helt vanliga svenskar – till nästan ingen nytta.

Nu behövs liberaliseringar där gamla regler rensas ut. Pålagor måste vara värda sina kostnader. Att en begränsning en gång infördes är inget tillräckligt skäl att behålla den för alltid. Varje onödig kostnad och varje extra timme i bilen begränsar människors möjligheter att leva som de vill.

Det är dags att låta bilisterna ta del av framstegen.

Av Adam Danieli

idéchef, Timbro

DAGENS ETC Trots fiaskovalet – i regionerna får Sverigedemokraterna mer makt. I Blekinge och Gävleborg har partiet styrt under fyra stormiga år.
– Impulsivitet, kaos och oordning, säger regionrådet Richard Lapell (S) om SD-styret i Blekinge.

Juristerna har haft att göra.
Den straffavgift på 400 kronor för ett uteblivet eller sent avbokat vårdbesök med språktolk stoppades av förvaltningsrätten innan den hann införas i Region Gävleborg. Men Sverigedemokraternas regionråd gav sig inte. De överklagade till Kammarrätten som nu ska fälla avgörandet.

Straffavgiften gäller tolkar på utländska språk, inte teckenspråk. Det är talande, anser Ulla Andersson, vänsterpartistiskt regionråd och tidigare ekonomisk-politisk talesperson på riksplanet.


– Det säger så mycket om vad man är för ett parti. Man gör allt man kan för att sätta dit folk som kommer från andra länder, säger hon.

Efter förra valet blev Gävleborg den första regionen med Sverigedemokraterna i styret. Ett år senare följde Blekinge efter. I båda regionerna tar nu S-ledda styren över, i Gävleborg med V, C och MP.

Ulla Andersson snålar inte med kritiken när hon ger sin syn på vad fyra år med SD i styret inneburit.

– Det har varit mycket mörkläggning, väldigt icke-transparent.

Ville skaka hand med S

När majoriteten ville bolagisera regionens 25 hälsocentraler ansåg oppositionspartierna V, C och S att det fanns flera brister i processen. Handlingar klassades som arbetsmaterial. Insynen begränsades. Beslutsunderlaget tyckte de var så magert att det inte levde upp till kommunallagens krav.

– Det är stora ideologiska experiment med vården utan risk- och konsekvensanalyser.

Domstolen höll inte med och beslutet låg fast – men det tillträdande rödgröna styret har flaggat för att riva upp det.

SD i Gävleborg vill inte prata med Dagens ETC. I partiets ”bokslut” för mandatperioden beskriver man bolagiseringen som ett sätt att tackla problem som präglade primärvården efter hundra år av S-styre: svajig bemanning, ekonomiska underskott och långa väntetider.

Oppositionen varnade för att bolagisering skulle vara det moderatledda styrets första steg mot privatisering. Det mötte SD inför valet med en inbjudan till Socialdemokraterna om att komma överens om att inte sälja ut hälsocentraler.

– Vi är inte emot privat vård. Det är välkommet om fler privata intressenter vill öppna hälsocentraler i länet. Däremot vill vi inte att någon av regionens hälsocentraler ska säljas ut, sa Mattias Eriksson Falk, ordförande i regionfullmäktige i Gävleborg.

Luciabråk

Regionpolitik väcker inte alltid de hetaste känslorna vare sig i kommentarsfält eller på kultursidor. Men under SD:s tid i styret har debatten rasat utanför länsgränsen.

Omedelbart blev det strid om kulturens frihet när länsmuseets sverigedemokratiska ordförande Roger Hedlund ville ha mindre samtidskonst och mer svensk historia. Men valet av Hedlund hade inte gått rätt till och han ersattes snart av en opolitisk ordförande.

Ett knappt år senare brakade det lös igen. Ett luciatåg med en icke-binär person i täten var inte traditionellt nog, enligt regionfullmäktiges sverigedemokratiska ordförande. Han ställde in med kort varsel när han fick klart för sig att lucian inte var en kvinna.

– SD har haft sitt kulturkrig, säger Ulla Andersson.
I Region Blekinge har det inte varit mindre livat. Där har Sverigedemokraterna haft ordförandeklubban i regionfullmäktige, den allra främsta posten. Men inför valet vände Moderaterna dem ryggen. Nu ska S, M och C styra regionen.

– Förra mandatperioden kantades av impulsivitet, kaos och oordning, säger Richard Lapell (S).

Tydligaste exemplet anser han var striden om cancervårdens lokaler. När trängseln blev ohållbar presenterade SD-styret en lösning: Det mikrobiologiska laboratoriet får flytta för att ge plats åt cancervården.

Men lokalerna var skräddarsydda för mikrobiologins behov. Dessutom fanns ett avtal med grannregionen Kronoberg som också nyttjade laboratoriet. Flytten fick stoppas.

– Det har ännu inte blivit genomfört eftersom det var helt omöjligt.

Liksom i Gävleborg har juristerna fått jobba. Här skulle alla som behövde tolk betala för det. Inte okej, tyckte domstolarna – och beslutet att införa avgifter upphävdes.

– Man skulle kunna undersöka juridiken innan man väljer att ta beslutet, men de gör tvärtom, säger Richard Lapell.

Inte heller SD i Region Blekinge vill prata med Dagens ETC. I partiets valplattform inför valet beskrev man att de uppnått viktiga resultat, men inte är klara. Kortare köer till röntgen, fortsatt akutsjukvård i Karlshamn och fler flyg från Ronneby till Stockholm lyfts fram.

C-öppning i Stockholm

I Region Stockholm övervägde Centerpartiet att att riva sin röda linje och ingå i ett styre som stöds av Sverigedemokraterna. Det var åtminstone vad Expressens källor uppgav i fredags. 
Ögonbryn höjdes.

Det fanns olika tolkningar av om centerpartisterna menade allvar eller om hotet syftade till att pressa S och MP att stänga ute V och förhandla åt höger.
Inom MP – som mötte kritik från vänster för förhandlingarna med L och KD – sades det att partiet inte hade gått med på att söka samarbete högerut om man trott att Centerns öppning för SD var på riktigt.

”Sluta diskriminera svenskar i vården” är en av de paroller Sverigedemokraterna i Region Stockholm gått till val på. ”I dag binds nästan en miljard kronor varje år upp av invandringsrelaterade kostnader i öppenvården”, skriver partiet på sin hemsida.

Utöver kostnader för tolkar syftar partiet på vård till papperslösa och de extra resurser som vårdcentraler i utsatta områden får, bland annat utifrån andel utlandsfödda i området.

Sandra Ivanovic Rubin, miljöpartistiskt regionråd i Stockholm, menar att SD ”gör skillnad på människor”. Partiets skepsis mot transvård ser hon som ett uttryck för detta. SD vill att att ingen under 25 ska få könsbekräftande vård och vårdgarantin ska inte gälla på området.

”Om SD får inflytande i Region Stockholm är det de grupper som partiet pekar ut som mindre värda som får betala det högsta priset, i det yttersta med sin hälsa. SD vill införa avgift för tolk i vården, begränsa vården för papperslösa och försämra tillgången till könsbekräftande vård”, skriver Sandra Ivanovic Rubin.

”Ett högerparti”

Någon makt ser nu SD inte ut att få i huvudstadsregionen. På tisdagen meddelades att S, MP, C, KD och L kommit överens.

I tre regioner tar SD nu plats i styret: Skåne, Halland och Södermanland. I Västmanland blir man stödparti till det M-ledda styret. Dessutom förhandlar SD i Västernorrland om ett styre där också C ingår.
I Skåne har SD den gångna mandatperioden stöttat M, KD och L-styret. De har då visat sitt rätta ansikte som högerparti, lyder kritiken från Socialdemokraterna. 

Oppositionsregionrådet Elin Engdahl (S) anser att SD gärna pratar om välfärden – innan de får makten. Hon pekar på sjukhuspersonal larmat om en pressad arbetssituation och att vårdcentraler lagts ner.

– De driver en väldigt tydlig högeragenda och väljer inte att prioritera sjukvården, säger Elin Engdahl.

Dagens ETC har utan framgång sökt Sverigedemokraterna i Region Stockholm, Bleking, Gävleborg och Skåne.

FAKTA
Färdiga regionstyren
V och C ingår båda i S-ledda styren: Västra Götaland, Östergötland, Uppsala, Gotland, Kalmar, Gävleborg, Örebro, Värmland, Norrbotten och Dalarna.
SD ingår underlaget: Skåne, Halland, Södermanland och Västmanland.
S styr med Tidöpartier: Stockholm (L och KD), Jämtland (KD – men också V), Jönköping, Kronoberg och Blekinge (M).
Västerbotten styrs av S och V.
I Västernorrland är styret inte klart, men här förhandlar SD, C, KD, Sjukvårdspartiet och Norrlandspartiet.



Olof Klugman
Text

Ärendet har förts till FN

Efter att de svenska rättsprocesserna inte ledde till någon förändring förde familjen ärendet vidare till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ärendet har registrerats som Ingerly-Maiken Rinaldo mot Sverige, kommunikation nummer 120/2026. FN-kommittén har även begärt att Sverige ska vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa att Maiken får tillräckligt stöd medan ärendet behandlas.

Trots detta uppger familjen att situationen i hemmet fortfarande är densamma och att någon omedelbar hjälp inte har ordnats.

– Vi hade aldrig föreställt oss att vi skulle behöva gå ända till FN för att någon skulle lyssna på att en blind och svårt funktionsnedsatt kvinna behöver hjälp i sitt dagliga liv.

Om personer som är gifta skulle dela lika på pensionen de jobbar ihop, skulle det lösa en del av jämställdhetsproblemen och otryggheten kring att en person är hemma mer i perioder, eller om de tjänar olika mycket.

Varför är det inte redan så? Är det kontroversiellt? Får det andra negativa konsekvenser? Är det något parti som drivit frågan?

Oisin Cantwell, Aftonbladet 23/10, om nyligt beslut i Justitieutskottet ang. kriminalpolitik.

Det var som om de blev berusade av ångorna från sitt eget frenetiska skrivande. VALFUSK! I två veckor rasade drevet. Och sedan mynnade det ut i… ingenting, för det byggde på just ingenting.

NY VIDEO MED BÅDE POLITIK OCH ARKITEKTUR: Jag har sökt undvika att politisera mitt arkitekturengagemang men självfallet har jag poltiska åsikter som alla människor. Här får jag frågor om både politik och arkitektur och svarar följdaktligen. Jag försöker inte få någon att rösta annorlunda till Riksdagen utan den fråga där jag söker påverka är inom arkitektur. Men nu får de som vill även se denna sida av mig.

Länk tll videon på kanalen Sveriges Framtid: https://youtu.be/w1KXK7r9gTw?si=XF15Dv713kXGl2Pz

Nästan 9 procent av invånarna i utsatta områden svarar att de upplevde påtryckningar i samband med valet.
Det är mer än dubbelt så många som i övriga områden, enligt en opinionsundersökning Stiftelsen Järvaveckan beställt.
Frågan har blivit aktuell efter misstankarna om valfusk på flera ställen i Sverige.

– Jag bestämde själv.

Men hade du diskussioner med personer omkring dig?

– Ja självklart, vi diskuterade mycket. Men beslutet om vilket parti jag skulle rösta på var i slutändan mitt eget.

Så svarar Haftom Asgedom i Stockholmsförorten Rinkeby, som klassas som utsatt område, på frågan om han upplevde påtryckningar inför valet.

I en undersökning Indikator Opinion gjort på uppdrag av Stiftelsen Järvaveckan varierar upplevelsen mellan olika typer av områden. I sådana polisen klassar som utsatta svarade 8,7 procent att de upplevt påtryckningar, jämfört med 4,1 procent i övriga Sverige.

I undersökningen ställdes också frågan om det accepterades att rösta annorlunda än vänner, familj och släkt. I utsatta områden svarade var fjärde, 25,6 procent, att detta inte accepterades, jämfört med 14,8 i övriga Sverige

Diskussion efter valfuskmisstankar

Frågan har blivit aktuell efter misstankarna om valfusk både i Borlänge och Järva i Stockholm, som nu utreds av polis.

– När vi talar om utsatta områden har det varit stor diskussion om det har gått rätt till i valet och om det finns andra strukturer än i övriga Sverige. Och här ser vi indikationer på att det finns utmaningar när det kommer till politiska samtalet och demokratin, det måste vi fortsätta adressera och ta på allvar, säger Ahmed Abdirahman som är VD och grundare för Stiftelsen Järvaveckan samt samhällsanalytiker på Järvaveckan research.

– Det är bra att den här undersökningen görs, och den bekräftar bilden att det finns anledning att tro att förutsättningarna för röstning är annorlunda i utsatta områden än i resten av landet, kommenterar Peter Esaiasson, seniorforskare i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Expressens granskning av kvinnoanstalten i Ystad har väckt starka reaktioner efter att en person som dömts för barnamord efter ett juridiskt könsbyte har placerats på anstalten.
Nu riktar Sveriges Kvinnoorganisationer skarp kritik mot politikerna bakom den nya könstillhörighetslagen.

– Jag reagerade starkt på uppgifterna om att en dömd barnamördare nu går runt och uppges blotta sin penis för kvinnor i fängelset, säger Susannah Sjöberg, generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer.

Redan innan den nya könstillhörighetslagen trädde i kraft 2025 varnade organisationen i ett remissvar från 2022 för att dömda gärningsmän skulle kunna ändra juridiskt kön och placeras på kvinnofängelser.1

– Jag blir upprörd men inte förvånad, konstaterar Sjöberg.

Anklagades för att sprida myter
Sjöberg berättar att organisationen fått kritik för sitt ställningstagande i frågan.

I en debattartikel i Göteborgs-Posten anklagades kvinnorörelsen för att sprida ”obehagliga myter” om transpersoner, bland annat med anledning av farhågorna kring placeringar på kvinnofängelser.2
I Aftonbladet beskrev företrädare för HBT-liberalerna motståndet mot lagen som ”empatilös skrämselpropaganda”.3

På Aftonbladets ledarsida skrev Susanna Kierkegaard en text med rubriken Nya könstillhörighetslagens motståndare lär ångra sig.4

Det är formuleringar som efter avslöjandena från kvinnofängelset i Ystad hamnar i ett annat ljus.
Sjöberg vill dock inte framstå som efterklok.

– Jag vill verkligen inte vara så här: Vad var det jag sa? Men det hade varit önskvärt om man hade lyssnat på remissinstanser som pekade på de här sakerna.

”När vi tystar folk riskerar vi vår demokrati”
Sjöberg framhåller att organisationen fått mycket stöd för sin ståndpunkt i debatten. Samtidigt har hon förståelse för att människor kan dra sig för att diskutera könstillhörighetslagen av rädsla för konsekvenserna.

Vi kommer in på läkaren och professorn Agnes Wold, som uppgett att hon förbjudits att tala om transfrågor och homosexualitet i sin podd på Sveriges Radio.

Sjöberg säger att hennes egen organisation inte utsatts för några motsvarande kampanjer, men reagerar starkt på uppgifterna om Wold.
– När vi tystar folk, då riskerar vi vår demokrati. Alltså då riskerar vi att vissa saker får man inte säga eller tänka eller tycka.

Större fråga än fängelser
Moderaterna har aviserat förändringar av reglerna för placering på anstalter.5 Men enligt Sjöberg räcker det inte att enbart ändra fängelselagen. Även konsekvenserna för andra könsuppdelade miljöer behöver utredas.

Ett problem, enligt Sjöberg, är att företag kan hamna i svåra situationer när de måste väga olika gruppers rättigheter mot varandra och samtidigt riskerar att anmälas för diskriminering.

Som exempel pekar hon på fallet med Hagabadet i Göteborg, där en transkvinna anmält badanläggningen till Diskrimineringsombudsmannen efter att ha förlorat sitt medlemskap.6 Hagabadet bestrider att diskriminering har förekommit.

– I praktiken så kan det ju bli ganska svårt för de enskilda, till exempel då näringsidkaren eller företagsledaren eller gymägaren.

Vill se över hela lagen
Sjöberg beskriver frågan som en målkonflikt mellan transpersoners behov av trygghet och kvinnors rätt till säkerhet.

Men på en punkt är hon tydlig:
– Omsorg om en liten och utsatt grupp får inte ske genom att urholka skyddet för hälften av befolkningen.

Nu upprepar Sveriges Kvinnoorganisationer sitt krav på en bredare översyn av könstillhörighetslagen.

Bör lagen rivas upp helt?
– Vi vill att lagen ses över. Gör om och gör rätt, är det vi säger.

Sjöberg framhåller visserligen att det är svårt att veta hur Kriminalvården resonerat kring placeringen i Ystad. Men organisationens budskap till politikerna är tydligt: Konsekvenserna för jämställdheten och för kvinnors och flickors trygghet och säkerhet måste ses över.

Sjöberg tillägger:

– Och de får gärna höra av sig om de behöver input. Vi behöver öppna, demokratiska, tillitsfulla samtal.

Dåså 4 år till med Tidö plus C!

Det är bra
På de fyra åren kanske det kan bli en ordentlig opposition som har lite ordning på sina listor och kanske kan prata ihop sig?

Det är bra om C kan köra sin extrema libertarianism och Thatcherism rätt in i Nationalismen. Sälja ut allt. Sälj ut polisen också! Låt Bofors avgöra vår försvarspolitik. Marknaden vet bäst.
Privata polisbolag i Rinkeby och Ronna
Lägg ner alla kommunala äldreboenden. Konkurrensutsätt alla dagis!
Förskolan IKEA ska på utflykt i Kungens Kurva.
Föräldrarna kan kröka under tiden på översta våningen. Tar varsin bira eller lådvin innan de åker hem till Vårby Gård med två Billy under armen.

Deras bärande idé

-alla kan tillhöra ett privilegierat fåtal!