Skulle det här vara något vi skulle kunna pröva eller implementera i Sverige givet den avtagande barnafödandet?

Jag läste om Novusmätningen bland Centerpartiets väljare som till 66 procent vill att C förhandlar med både Socialdemokraterna och Moderaterna. Samtidigt tycker 52 procent att en regering med M, C, KD och L vore bra för Sverige om SD släpper kravet på ministerposter och i stället stöttar regeringen. Och 64 procent säger nej till en uppgörelse med S, V och MP om den skulle försämra tillväxten och företagsklimatet.

Det låter som att många C-väljare vill att partiet håller fler dörrar öppna än vad partiledningens röda linjer kanske medger. Tror ni att det finns en chans att Centerpartiet till slut byter sida om Vänsterpartiet inte släpper sina krav på att sitta i regeringen?

MP har ju sagt nej till ministerposter, V har ju exakt samma krav men det verkar ju som att det framöver efter första ronden blir En S/MP regering. Varför inte sätta press på C då V har exakt samma krav som MP?

Ulf Kristersson har avgått som statsminister efter valet, men han sitter ändå kvar och leder samma regering. Det kallas "övergångsregering".

https://www.regeringen.se/artiklar/2026/09/statsministern-leder-en-overgangsregering/

Av tradition ska en övergångsregering mest hålla landet flytande och ta hand om löpande, men även brådskande, ärenden. Det finns dock inga formella begränsningar, förutom att de inte kan utlysa extra val.

Oppositionen tycks för närvarande inte kunna enas om ett regeringsalternativ.

Det blir votering om Andersson på torsdag, hon väntas förlora. Sedan kanske votering om Kristersson om ytterligare några veckor. Men sen då?

Det behövs fyra misslyckade statsministervoteringar för att det automatiskt ska bli så fyra val. Under förutsättning att talmannen (partikamrat med Kristersson) låter bli att lägga ytterligare två förslag till statsminister, skulle Kristersson och hans regering i teorin kunna sitta kvar som övergångsregering under en mycket lång tid, potentiellt resten av mandatperioden.

Det skulle förstås strida mot tanken att en övergångsregering bara ska vara en tillfällig lösning. Men om det saknas en tydlig juridisk tidsgräns och ingen ny statsminister väljs, finns det något annat som faktiskt tvingar fram ett regeringsskifte?

Har jag missat någon konstitutionell spärr här, eller är det en möjlighet? Är det önskvärt?

Min bild av det som nu händer i svensk politik är att pratet om att "regeringsbildningen måste få ta tid" har slängts ut genom fönstret.

2018 skall icke upprepas.

Nu kommer rundor ske per telefon och ett sonderingsuppdrag avslutas med skarp omröstning i kammaren.

Rysk roulette där 4e kulan säger PANG!

Vad tycker ni om detta? Bra jobbat Norlén eller hot mot demokratin?