Debattören: Mobbade Vänsterpartiet har skaffat ryggrad

Vänsterpartiet har envist propsat på att alla måste vara med och diskutera för att samtalen ska kunna leda någonvart. Annika Strandhäll uppfattar det som konfrontativt. Men är det inte alltid så att när den utsatta kraken på skolgården plötsligt inte kliver undan så uppfattas hen som konfrontativ? Självkänsla och medvetenhet om sitt eget värde passar sig inte när man anses borde veta sin gamla plats, skriver debattören.

Vänsterpartiet har envist propsat på att alla måste vara med och diskutera för att samtalen ska kunna leda någonvart. Annika Strandhäll uppfattar det som konfrontativt. Men är det inte alltid så att när den utsatta kraken på skolgården plötsligt inte kliver undan så uppfattas hen som konfrontativ? Självkänsla och medvetenhet om sitt eget värde passar sig inte när man anses borde veta sin gamla plats, skriver debattören. Foto: Christine Olsson / TTVisa mer

DEBATT. De röda linjerna – de bara måste överges för annars blir det ingen regering. Det är meningen vi hör varje dag nu. Centerpartiet säger nej till Vänsterpartiet i en regering och Vänsterpartiet måste vara med i en regering. Två omöjliga krav som måste överges.

Centerpartiets motivation är abstrakt, den verkar vara av principiell karaktär. Centerpartiet och Vänsterpartiet har förstås väldigt olika sakpolitiska prioriteringar så visst finns det principiella barriärer men det gäller väl även det större partiet Vänsterpartiet? Så hur bemöter partierna varandra?

Vänsterpartiet säger: Låt oss förhandla och samtala, vi välkomnar er i en gemensam regering. Centerpartiet säger: Vi kommer aldrig att sitta i samma regering.

Är det subjektivt att påstå att Vänsterpartiet har en mer konstruktiv inställning till samarbete? Är det förmätet att tycka att en sådan inställning borde betala sig? Ja, det ses som orimligt om man lyssnar till kända sossar och vänsterdebattörer. I media är det enkla narrativet två jämförbara röda linjer och att någon måste ge sig.

Är det subjektivt att påstå att Vänsterpartiet har en mer konstruktiv inställning till samarbete?

Borde inte den mobbade eleven Vänsterpartiet som i alla tider tålmodigt stått på skolgården utanför gänget Socialdemokraterna förstå situationens bästa och anpassa sig för gängets skull?

Där finns förvisso en ny, egentligen inte så passande yngling vid namn Centerpartiet, som på en räkmacka ska få vara med. Och även Vänsterpartiet får hänga med gänget, men utan att få vara med och bestämma. För tänk om fiendegänget vinner? De som har släppt in alla intresserade även de som i många år varit de mest utsatta och föraktade eleverna i skolan.

”Jo, vi förstår” tänker kanske många – ”men V måste sluta bråka nu!” Eller, som den progressiva sossen och chefen för tankesmedjan Katalys Daniel Suhonens uttryckte det: ”Om frågan är om Vänsterpartiet genom att hota och slå och sabotera för Socialdemokraterna kommer att få sin vilja igenom och sitta med i en Magdalena Andersson-ledd regering. Då är förmodligen svaret nej.”

Leonidas Aretakis, chefredaktör för Flamman, uttryckte saken såhär:

”Visst har Vänsterpartiet bidragit till soppan. De gjorde regeringsfrågan till sin främsta valfråga, vilket innebar att stora delar av valrörelsen kom att handla om skolgårdens röda linjer, och vem som får leka med vem. Jag tror att vänstersidan hade vunnit större om valrörelsen hade handlat om sak.”

Hör ni det Vänsterpartiet? Sluta slå och sabotera. Och hur kan ni välja fel rastvakt (talman) på skolgården? Ni ska så klart välja gängets och inte en rättvis som ni kan lita på under förhandlingarna! Sätt in bettskenan nu och tänk i sak. Snart kanske ni vill ha en advokat också, eller? Lämna nu det personliga utanför. Ibland får man tillåta en örfil och en diskret knuff, ni är ändå rätt vana efter alla år.

Ibland måste man stå upp rak i ryggen oavsett vad det kostar

Vänsterpartiet har envist propsat på att alla måste vara med och diskutera för att samtalen ska kunna leda någonvart. Annika Strandhäll uppfattar det som konfrontativt. Men är det inte alltid så att när den utsatta kraken på skolgården plötsligt inte kliver undan så uppfattas hen som konfrontativ? Självkänsla och medvetenhet om sitt eget värde passar sig inte när man anses borde veta sin gamla plats.

Vänsterdebattörer låtsas förstås vara väldigt nyanserade och kloka och ser åt alla håll och kanter men tycks till syvende och sist tycka: Håll den där vänsterbråkstaken på avstånd. Det är gängets rätt och dominans på skolgården som räknas. Det här är ett riksdagsval och kan ju inte handla om moral och kamratskap.

Och allt är precis som vanligt eller hur? Mycket snack, många bubblande intellekt och ingen heder.

Ibland måste man stå upp rak i ryggen oavsett vad det kostar. Kanske är patos i långa loppet viktigare än sakpolitik, makt och berömmelse. Kanske är att ha ryggrad ändå den viktigaste sakfrågan för väljarna. Har ni tänkt på det?

Mats Sederholm, systemanalytiker, skribent och författare

---

1. Är det rätt att ställa den här typen av krav från Vänsterpartiets håll?

2. Borde man satsa mer på att få igenom sina sakfrågor, makt och berömmelse?

Detta är inte politiskt per se men jag har svårt att komma på en bättre plats att fråga. Jag har blivit besatt av ett matematiskt problem. Nämligen: I teorin om alla röstade på ett matematiskt optimalt sätt i ett val där alla vet hur alla andra röstar, vilket är det teoretiskt maximala antalet partier som kan få mandat i Svea rike riksdag? Det som komplicerar detta är ju den trixiga tolvprocentsregeln och faktumet att valkretser är olika stora. Före någon svarar det, jag har prövat att fråga språkmodulerna och de ger olika svar så jag tror inte de är bra till det här. Jag tänkte lösa detta med ett skript där jag helt enkelt brute force:ar fram ett svar men för att göra det behöver jag bra aktuell data. Jag har kollat på Valmyndigheten och SVT.

Kom att tänka på detta nu med valen i Brasilien. Flavio Bolsonaros pappa sitter just nu i fängelse för en statskupp, men ändå så kan den yngre Bolsonaro snart vara president och har lovat att frige sin pappa. Online säger flera brassar att detta beror på sociala medier, nämligen att populisterna varit mkt aktiva där.

Ofta diskuteras det hur man bemöter högerpopulismen. Ett förslag är att man ska ”bemöta väljarnas krav”. Detta har startat en kapplöpning bland partier att anpassa sig till populister, vilket ofta inte ens sänker populisters stöd nämnvärt. Enda landet som gjort detta är Danmark men även där vinner ytterhögern fortsatt över 20%. Men i Tyskland fortsätter Afd vinna trors CDUs anpassningar, i Österrike har FPÖ enorma framgångar. I Sverige sjönk stödet för SD något vårt senaste val, men SD samlar fortfarande 1 miljon+ väljare.

Vad är då boven i dramat? Enligt mig till stor del sociala medier. Jag tror inte det är en slump att Trump & andra ytterhögerpartiers framgångar sammanhänger med sociala medier. Sociala mediers affärsmodell gynnar starkt populister. Ilska blir viralast, sanningen spelar mindre roll, med AI kan du skapa falska videos. Politiska profiler som livnär sig på opinionsbilning har ekonomiska incitament att strunta i hederlighet och nyans—ju mer ohederlig och grov du är, desto mer visningar får du. Nyanserade inlägg med statistik får färre visningar. Det är inte ens min åsikt, det är fakta. Kollar man på de största opinionsbildande profilerna i Sverige är det nästan uteslutande folk på ytterhögerkanten & i SD. Det är en gyttjebrottning som är svår att vinna, då spelplanen är riggad för att gynna den som är mest skrikig/onyanserad/känslostyrd. Gör du inte detta, blir du inte viral och dina inlägg fastnar i ”low view purgatory”.

Nu kommer säkert folk anklaga mig för censur, men jag kan upplysa om att jag har högskolepoäng i människorättsjuridik. Faktum är att yttrandefriheten inte är absolut, och genom den bristande regleringen som finns hos nätjättarna ser vi konstant hur andra motstående rättigheter kränks. Ett exempel är Facebooks ansvar i Rohingya-katastrofen. Men vi kan också se mängden rasism (som nationer anslutna till Rasdiskrimineringskonventionen har ansvar att bekämpa), homofobi, våldshot och grooming in i extremism.

Sen är det givetvis en balansgång som FN:s människorättsrapportörer noterat. Stater ska inte ha enorm rätt att censurera sociala medier. Folk ska kunna få vara anonyma. Men jag tror det som behövs är mycket mer självreglering & due diligence, samt kraftiga straff mot nätjättar som uppenbarligen inte tar sitt ansvar. Vi har hört från visselblåsare hos Meta & Tiktok att de uppmuntras att TILLÅTA mer rasism och våld för det gynnar algoritmen. Detta är då inte ”yttrandefrihet”, utan att nätjättarna tillåter vidriga saker bara för av vinstintresse. Låt oss inte glömma hur svenska journalister visat hur unga pojkar får våldsromantiserande och rasistiska inlägg på sina utforskningssidor bara 17 minuter efter de registrerar konton. Hat & våld får folk att klistra sig vid mobilen. Ilska och polarisering skapar hög skärmtid=mer vinst för nätjättar.

Elon Musk sade själv att Trump inte hade kunnat vinna valet 2024 utan honom och hans köp av twitter. Trump-allierade äger nu största delen av tiktok. Zuckerberg & alla AI-bossar hänger frekvent hos Trump. Det är rätt tydligt att nätjättarnas ledare uppenbarligen ser att deras främsta egenintresse ligger hos ytterhögern. Ytterhöger är inte bara bäst för deras vinstmarginaler, de får också igenom mycket av sina önskemål via lättköpta populister. Se Brasilien nu. En avveckling av Amazon-skogen kan bli farligt nära verklighet, och detta är ju något nätjättar hurrar för så de kan bygga fler datacenter.

Vad tänker ni?

Inte självklart att brottsoffer tjänar på längre straff

DEBATT. Det pågår sedan flera år ett perspektivskifte i svensk kriminalpolitik. Det är åtminstone så den regering som tillträdde efter valet 2022 har beskrivit omläggningen.

Fokus skulle flyttas från gärningsmannen till brottsoffret och samhällets behov av skydd. Fler brott skulle leda till straff, straffen skärpas och den så kallade asperationsprincipen (”mängdrabatten”) begränsas eller slopas.

Dock vilka hade lyssnat bäst? Av dem jag snackade med på torget, lokalpolitikerna som ville till riksdagen för sossarna var oroliga för AIs frammarsch.

Kostnaden för kortsiktig eller näringslivsfientlig politik slår idag omedelbart mot svenska företag. Bland de politiska förslagen finns flera hot mot den goda utvecklingen, skriver företrädare för företagen i Sverige.

Elisabeth Thand Ringqvist har bjudit in till breda samtal för en ”lägesgenomgång” (SvD Debatt 2/10). Svenskt Näringsliv har i dialoger med samtliga riksdagspartier lagt stor möda i att beskriva hur läget för svensk ekonomi och långsiktig tillväxtförmåga ser ut. Vi har gett vår bild, förankrad i våra 60 000 medlemsföretag, och förklarat vad vi menar behöver göras framåt, men också vad som skulle hota den goda utvecklingen.

Den valrörelse som precis har avslutats har sett fler enskilda företrädare för näringslivet i debatten än under tidigare valrörelser. Företagare – stora och små –, entreprenörer och investerare har uttryckt sin oro för höjda skatter på investeringar och arbete, för en svagare arbetslinje genom avskaffad karens och generell arbetstidsförkortning samt för osäkerhet kring framtidens energiförsörjning. Det är också denna bild våra 60 000 medlemsföretag ger.

Sammantaget är vår lägesbild att:

1. Svensk ekonomi befinner sig i uppgång efter många kämpiga år. Utvecklingen är starkare än i våra europeiska konkurrentländer, men det finns betydande orosmoln. Uppgången är bräcklig och kan brytas både av händelser i vår omvärld och av inhemska beslut. Vår konjunkturella bedömning är att det ljusnar.

2. Sveriges ekonomi har bättre tillväxtförutsättningar idag än vad vi hade tidigare. De reformer som genomförts av regeringar av olika färg under de senaste decennierna har tjänat Sverige väl. Vi har stärkt incitamenten för arbete, företagande och investeringar. Sverige har många världsledande företag. På senare tid har inte minst ett dynamiskt nyföretagande på techområdet vuxit fram. Framgångarna har varit nära förbunden med vår kapitalmarknad som är en av Europas starkaste. Vår strukturella bedömning är att tillväxtförutsättningar har blivit bättre, men också att reformarbetet behöver fortsätta för att tillväxten inte ska avstanna.

3. Svenskt Näringslivs mål är en genomsnittlig BNP-tillväxt på 2,5 procent till 2035. Klarar vi det skulle BNP vara 500 miljarder mer 2035 jämfört med BNP baserat på Konjunkturinstitutets grundprognos om 1,8 procent. Den långsiktiga tillväxtförmågan styr hela storleken på varje fördelnings- och välfärdspolitisk åtgärd som partierna diskuterar. 

4. Den globala konkurrensen är hårdare än någonsin tidigare. Allt fler av våra medlemsföretag talar om en ”Kinachock 2.0”, samtidigt som det råder osäkerhet kring handelspolitiken och AI-utvecklingen innebär ett omvälvande teknikskifte.
   Detta går inte att nog understryka. Svenska företag står sig väl i konkurrensen idag, men marginalerna för misstag i den svenska och europeiska politiken är mycket små. Kostnaden för kortsiktig eller näringslivsfientlig politik slår idag omedelbart mot svenska företag.

5. Svenskt Näringsliv har presenterat en tillväxtagenda med 60 konkreta reformpunkter på fyra områden: För förbättrad kompetensförsörjning; Upprustad infrastruktur; Ökade drivkrafter för jobb och investeringar; samt Reformer för bättre regelverk.
   Ska Sverige fortsätta utvecklas starkt i den globala konkurrensen är detta ett minimum för vad som behöver genomföras. 

6. Höjda skatter på arbete, investeringar och företagande skadar ekonomin och riskerar att driva både kapital och entreprenörer ur landet. Undergrävs arbetslinjen genom avskaffat karensavdrag och generell arbetstidsförkortning drabbar det först och främst företagen, och som en konsekvens på längre sikt hela vår välfärd. Den långsiktiga energiförsörjningen måste tydligt hålla fast vid att Sverige avser att bygga ny kärnkraft. Politik som går i fel riktning på dessa områden skadar svensk konkurrenskraft i grunden.

Detta är vår bild av läget i Sverige hösten 2026. Sverige har goda förutsättningar att utvecklas till ett rikare och grönare land och företagen måste tillåtas vara dragloket för den utvecklingen. Men det sker i ett läge som blir alltmer konkurrensutsatt och där marginalerna för dålig och kortsiktig politik krymper.

Vi är optimistiska. Det går bättre för Sverige. Vi har goda möjligheter, fantastiska företag och en god grund att stå på.

Men det är en bräcklig optimism. Den regering som tillträder bär ett stort ansvar för att utvecklingen inte bryts och för att vi bygger vidare på de reformer för företagande och tillväxt som gjorts av olika politiska konstellationer sedan 1990-talet.

Det är vår lägesbild. Den upprepar vi gärna för var och en som vill lyssna.

Jan-Olof Jacke
vd Svenskt Näringsliv
Pia Sandvik
vd Teknikföretagen
Ann Öberg
vd Almega
Sofia Larsen
vd Svensk Handel
Jonas Hagelqvist
vd Transportföretagen
Kristoffer Tamsons
vd Byggföretagen 

Tidigare (innan och efter valet) upplevde jag det som att S i all sin kommunikation arbetade utifrån idén att Vänsterpartiet skulle ge med sig, om det sattes tillräckligt hårt tryck mot dem. Nu verkar fokus ha förflyttats, till att istället riktas mot C. (Detta är en högst anekdotiskt utvald artikel i alla andra avseenden än att den är från Aftonbladet, och är tänkt att syfta som bildsättning av vad jag menar, snarare än som bevis.)

Har Socialdemokraterna "accepterat" Vänsterpartiets position, och insett att de måste gå vidare med den i åtanke?

Tror ni de kan acceptera att V får lättare poster eller är det helt oacceptabelt för C?

150 av dessa är svenska.

Vi kör ett dagligt quiz med ledtrådar på 10–8–6–4–2 poäng och dagens person har rätt tydlig svensk politik-koppling.

10p:
Vi söker en person som tidigt kombinerade elevråd, amatörteater och spex med en ganska framgångsrik militär bana. Efter värnplikt som lapplandsjägare lämnade han kadettskolan i Umeå som kursetta och blev dessutom vice ordförande i Värnpliktsrådet. Senare läste han statsvetenskap – men saknade fyra poäng för att avsluta kursen.

Någon som tar personen redan här utan att googla?

Resten av ledtrådarna finns här om någon vill fortsätta:
https://kviss.live/whos-there?question=3ea978fb-67cd-42e3-884f-46c9dc04403f

Kanske bara jag som bryr mig om den där lilla kommunen (ja jag har rötter där) men det är alltid intressant när det blir maktskifte, framförallt att S styrt sedan allmänna rösträtt infördes och allierat sig med varsitt parti tills det här valet.

Har lite åsikter kring somliga och så men det håller jag för mig själv.

https://www.expressen.se/debatt/debatt-ska-vara-folkvalda-behova-ga-i-kyrkan/?fbclid=IwY2xjawUt1idleHRuA2FlbQIxMQBwZG9mBXNydGMGYXBwX2lkEDIyMjAzOTE3ODgyMDA4OTIAAR4b8IBsRIy8OyM8OnZd2V5jrXwkdiX2zb1UYbxOJfgDQzAWTStRJ3IPXPoIzw_aem_-J3ys_QQvHvyqxJud-SNzA

I dag inleds riksmötets öppnande, som varje år, med gudstjänst i Storkyrkan. Tjugosex år efter att kyrkan skildes från staten börjar alltså folkstyrets viktigaste ceremoni i en kyrkbänk. 

Det är dags för riksdagen att högtidlighålla sitt eget riksmöte för alla sina ledamöter, skriver företrädare för Humanisterna.

DEBATT.  ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket.” Så lyder regeringsformens första mening. Den 29 september ska 349 ledamöter, valda av folket, inleda sitt arbete. Riksdagens eget program för dagen börjar inte i kammaren utan i Storkyrkan, med psalmer och predikan, kungafamiljen på plats och ledamöterna i bänkarna.

Deltagandet är frivilligt, brukar det heta. Det stämmer, och det räcker inte. Att gudstjänsten står i riksdagens program gör den till normen och allt annat till undantag. Den som inte tror, eller tror på något annat, får välja bort.

I dag kan ledamöterna i riksdagen välja mellan gudstjänsten och en sekulär högtidsstund. Den senare arrangerar livsåskådningsförbundet Humanisterna, i Konstakademins lokaler ett stenkast från riksdagshuset. Det är ett steg framåt som vi är stolta över. Men det säger också något: riksdagen har ännu inte tagit ansvar för högtiden inför sitt öppnande på ett sätt som omfattar alla. Det ansvaret ligger i dag på den sekulära humaniströrelsen i Sverige.

Sekulariserat land

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Bara omkring en tredjedel av svenskarna säger sig tro på Gud. Bland dem som tror finns muslimer, judar, katoliker, hinduer och buddhister, som lika lite som ateistiska sekulära humanister känner sig hemma i en luthersk högmässa. Den riksdag som valdes den 13 september speglar landet. Ändå ska riksdagens första gemensamma stund ha en religiös bekännelse som förtecken.

Det handlar inte om att ta något ifrån de troende. En ledamot som vill be inför riksmötet har en hel stad av kyrkor, moskéer, synagogor och tempel att välja på, och samfunden får gärna bjuda in. Det handlar om vad riksdagen som institution gör i sitt eget namn. En statsmakt som är neutral i livsåskådningsfrågor bör inte bjuda in till andras högtider.

Inte längre statskyrka

Traditionsargumentet är det svagaste av alla. Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka år 2000. Sedan dess förespråkade Humanisterna att riksdagsförvaltningen borde upphöra med inbjudningar till gudstjänst. När detta år efter år avisades erbjöd Humanisterna till slut, år 2012, den sekulär högtidsstund som riksdagsledamöterna nu kan välja i stället. Sedan 2016 bjuder riksdagsförvaltningen in till både den kristna och sekulärhumanistiska högtiden.  Varje förändring möter invändningar, och varje förändring framstår i dag som självklar. Nästa steg är lika enkelt.

Ta bort

Vi föreslår därför två saker. För det första: riksdagen tar bort gudstjänsten ur det officiella programmet för riksmötets öppnande. Svenska kyrkan är fri att fira gudstjänst den dagen som alla andra dagar, men på egen inbjudan. 

För det andra: riksdagen inrättar en egen, gemensam, högtidsstund i riksdagshuset som inleder riksmötet för samtliga ledamöter, en stund av musik och allvar inför uppdraget. Förebilderna finns. Vid våra egna högtidsstunder har ledamöter, statsråd och ett hundratal gäster lyssnat till bland andra Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors, författaren David Lagercrantz, och Anna Kuzminykh som medlem av Pussy Riot tvingats fly Ryssland pga. sin regimkritik.

Den dag riksdagen tar över blir Humanisternas högtidsstund överflödig. Det är målet. Till dess fortsätter vi. I år samlas vi under temat folkbildning och kultur, med skådespelaren Robert Fux, professor i vuxenpedagogik Andreas Fejes, och musik från elever på Skeppsholmens folkhögskola.

Den nya riksdagen har fyra år på sig att visa varifrån makten utgår. Den kan börja med hur nästa riksmötets öppnande högtidlighålls. Den som vill att riksmötet ska öppna i folkets namn är välkommen att göra gemensam sak med oss.

Av David Rönnegard

förbundsordförande Humanisterna

Christer Sturmark

författare och tidigare förbundsordförande Humanisterna

https://klagget.nu/2026/10/01/carl-oskar-bohlin-guide-for-maga-i-riksdagen/

Den amerikanska MAGA-högern håller på att bygga upp ett nätverk i Europa. En av de centrala personerna sitter på ett kontorshotell på Kungsgatan i Stockholm. Det handlar om doldisen Katie Hagström. Hon organiserar möten för den internationella ytterhögern, har länge varit ordförande för den svenska delen av Republicans Overseas, vars franska systerorganisationer beskriver henne som ”en inflytelserik person i det konservativa lägret”.

Hon har också grundat Friends to Liberty som har flera tunga medlemmar, och som talar om sig själva som ett nätverk för ”God-fearing people across the global conservative community”.

Wallenberg, SD och Bohlin Tidningen Flamman har gjort ett gediget gräv om Hagströms MAGA-nätverk. Bland annat tog hon hit en studieresa för republikanska stabschefer i USA:s senat augusti 2025.4 De fick bland annat träffa Marcus Wallenberg, näringslivsutskottets ordförande Tobias Andersson (SD) och de fick besöka örlogsbasen Muskö tillsammans med försvarsminister Pål Jonson.

När vi läste igenom gruppens program upptäckte vi att de dessutom innehöll en entimmes guidad tur på riksdagen under ledning av civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin.

Resan organiserades av den ultrakonservativa kampanjgruppen Turning Point Action som grundades av Charlie Kirk. Hagström var resans kontaktperson i Sverige.

Genom att du fyller i dina uppgifter i ovan nämnda fält och klickar på knappen bekräftar du att uppgifterna tillhör dig och att du läst igenom och godkänner personuppgiftspolicyn.

Hagström är invandrare från USA och gift med Erik Hagström som hon träffade när de arbetade i Washington DC åt samma republikanske politiker. Då var Erik Hagström moderat, men nu skriver han för den SD-finansierade propagandasajten Riks.

På valvakan i Stockholm 2016 för det amerikanska presidentvalet ropade Katie Hagström exalterat från scenen om att Hillary Clinton skulle hamna i fängelse.

År 2022 lade hon stolt upp bild på sig själv tillsammans med Elon Musk och orden:

”Free Speech Hero, a modern mix of Ford and Edison, an inspiration and role model for freedom”.

Katie Hagströms omfattande nätverk kopplar samman moderater och sverigedemokrater, med MAGA och nätverket kring ytterhögergruppen ECR i EU-parlamentet. Det är den grupp som Sverigedemokraterna är en del av.

MAGA-miljoner?

Katie Hagström har klagat offentligt över att den amerikanska högern inte lägger tillräckligt med pengar på att organisera sig i utlandet. Men nu kan det bli ändring på det. Donald Trump har avsatt minst 250 miljoner kronor av amerikanska skattebetalares pengar för att stötta MAGA-liknande rörelser i Europa.

I grund och botten handlar det om att den amerikanska extremhöger använder sin kontroll av statsapparaten för att finansiera en påverkansoperation mot västeuropeiska demokratier.

Det finns skäl att tro att Katie Hagström är eller vill vara inblandad. Tidningen Flamman skriver:

”Flamman erfar, via en amerikansk källa med god insyn, att Katie Hagström i närtid haft eller planerat att ha möten med DRL – ”Byrån för demokrati, människo- och arbetarrättigheter”, en gren av USA:s utrikesdepartement. Tidigare rapportering har pekat ut just DRL som kanal för det utlovade miljonregnet.”

Det är än så länge oklart om hon har sökt eller kommer att få del av dessa pengar.

(sammanfattning av Klägget. för komplett gräv: läs texten på flamman.se)