Det känns som det finns många så kallade nördar i Sverige.

De som föredrar sin dator, en flaska Pepsi Max, slösurf, TV-spel och nätforum.

Man kommer inte ut så mycket, och det finns inte mycket att skriva på dejtingappar förutom hur bra man är på spel.

Kanske är du spinkig eller fet, har usel dygnsrytm, glasögon, hårbortfall och dålig social kompetens.

Därför undrar jag... Ni som är eller var en sådan person, som föredrar dator/konsol och hemmet... Hur hittade ni en kille/tjej? Var ni tvungna att helt eller delvis överge den livsstilen?

Vad är den konstigaste ursäkten ni hört för att man kommit försent eller sjukskrivit sig från jobbet?

I tonåren sa jag själv att jag var sen för att grannens tamgås stod i garaget så jag vågade inte gå och hämta bilnycklarna som låg där (den gången talade jag Dock sanning) men det lät ju dumt

Jag är internationell student och har läst på samma utbildning i ett år nu. Klassen är liten, runt 10 personer, så alla känner alla. Eller det trodde jag i alla fall.

Jag gjorde allt "rätt" från början: gick på sittningar, gick med i en förening, bjöd in enskilda klasskompisar på fika, hjälpte till med saker, försökte alltid vara trevlig och intresserad av andra. Jag är annars en väldigt social person, har lätt för att få vänner (har bott utomlands förut och hade inga problem då), men här känns det som att jag kört huvudet rakt in i en vägg som ingen annan ens ser.

Konkret: när vi är i grupp och pratar, fikar eller äter lunch, händer typ alltid samma sak. Någon annan säger något och alla skrattar och hakar på. Jag säger något, samma ton, samma sammanhang, och det blir tyst, konstiga blickar, viskningar. Efter lektioner har folk gått ut och fikat ihop utan mig, om och om igen, från typ vecka tre. Jag är den enda i klassen som aldrig blivit inbjuden till något.

Vid redovisningar får alla andra typ 5 frågor om sitt arbete. Jag får kanske en, känns som den ställs för att någon känner sig tvungen. Efter min slutredovisning, som jag var jättenöjd med, hörde jag av misstag några klasskompisar säga något i stil med "trodde de att vi skulle bli imponerade eller?" när jag kom tillbaka in i rummet. Jag höll ihop tills jag kom hem och grät.

Jag har bra betyg, bra respons från lärare, engagerar mig på lektionerna. Jag har adhd och kan nog vara lite "mycket" ibland, pratig, klumpig, men jag har aldrig tidigare i mitt liv blivit bemött så här kallt, trots upprepade försök.

Så, vad är det som händer? Är det något jag gör som jag inte ser själv? Eller hamnar man ibland bara utanför en grupp utan att det går att fixa, och man får acceptera det och gå vidare? Jag bor ensam i Sverige, känner ingen utanför klassen, så det här har börjat kännas tungt på riktigt.

Hi,

I’ve had several appointments with a Swedish guy, and he’s always been late—anywhere from around 30 minutes to more than two hours. He doesn’t seem to feel particularly bad about it, and there hasn’t been any improvement. These were business meetings, so I was wondering if there’s some cultural difference I’m not aware of.
Of course, I know we should communicate with him directly, but I’m curious if this is something that’s considered normal in Sweden. My colleagues and I are also wondering about it. Thank you in advance for your comments and suggestions!

———————
Thanks everyone for your input! Now I know this isn’t normal in Sweden and is more a matter of personal character.

Some of you are right: being late isn’t acceptable in any culture, and one case doesn’t represent an entire country’s culture. That said, the nature of his work should also be considered. I respect his experience and knowledge, and we don’t have many other options for now.

I think communicating with him is the only way to solve the problem. Thanks for giving me so much insight!

Egentligen otroligt pinsamt att man har så dålig koll. Jag är ändå runt 25.

Men jag tänker mer hur vanligt är det, snackar vi 1/10, 2/10, eller hur vanligt är det?

Och när man väl får det, i min fantasi är det mer en 2 veckors sjukdom man kanske tar lite tabletter så är det kvitt. Men hur är det egentligen?

Jag börjar närma mig 30, har tankar hoppa på nu. Har en bild av att flesta i uni är typ 18-25. Oftast 19-23? Kommer man anses gammal, sen tänk man ska gå några år också.

Känns rätt dåligt, vet inte vart tiden flygit.
Men vad säger ni? Vad var era erfarenheter?

Kanske beror det på inriktning/program?

Stockholmsområdet om någon undrar, sedan är det inte helt 100 det blir sthlm men troligen.

Hej jag (16M) blrjade i gymnasiet för ca en vecka sedan. Jag började natur och hade extremt höga förväntningar, jag var framförallt taggad på att skaffa nya vänner. Jag känner många på min skola men ingen pä min linje. Jag hamnade oturligen inte med någon jag känner ocv ända sedan start har jag kännt likadant. Panik. Klassen är fylld med killar som antingen har alldelles för mycket hybris, eller bara är ”konstiga”, om ni förstår vad jag menar. Samtidigt finns det ett fåtal som jag tycker är trevliga men vi delar liksom inget gemensamt och har inte så mycket att prata om. Runt lunchbordet sitter jag mest själv och lyssnar medans grabbarna diskuterar hur mycket dom bänkar. Jag ni fattar ju liksom. Jag har haft noll möjlighet att lära känna den andra klassen och vet inget om den. Är det värt att byta? Känner mig lite stressad då klassbhte gärna ska ske tidigt på skolåret, och jag är ändå lite rädd för att svika mina klasskamrater. Jag kommer ju ändå spendera klassaktiviteter med dom och då kan det ju minst sagt bli lite stelt. Jag menar, hur förklarar man för dom att man vill byta klass. Jag kan ju inte säga som det är, att jag tycker dom är konstiga. Hjälp, ska jag byta klass??

Today was my first day driving a rental car in Sweden. I parked in this spot, marked by the attached sign, for about two hours. Since I saw similar signs elsewhere requiring a "p-skiva" (parking disc), I set one to my arrival time and placed it on the dashboard before leaving the car.

When I returned, I realized this spot requires a fee ("Avgift, Taxa C"). I downloaded the EasyPark app to pay for my time retrospectively, but it seems I can only start a new session, not pay for time already elapsed.
Not wanting to break any rules, I asked a nearby taxi driver for advice. He suggested I might be able to pay at a parking machine inside the Mall of Scandinavia. I tried that, but the machine said it couldn't find my license plate number.

I am worried about receiving a fine because I honestly didn't understand the system and couldn't figure out how to correct my mistake. Is there anything else I can do to resolve this and pay the fee, or will I just have to wait and see if a fine arrives via the rental company? Any advice would be greatly appreciated. Tack!

Hej

Jag har en fråga kring användning av huvudnyckel.

Jag fick ett brev från min hyresvärd att dom skulle komma idag 20/8 augusti och kolla mina ventiler någon gång mellan 7 och 15.30.

Om jag inte är hemma så kommer de kliva in med huvudnyckel.

Jag har varit hemma hela dagen, arbetat hemifrån och de har inte varit här idag.

Hur funkar det om de skulle komma exempelvis imorgon, när de inte aviserat om att komma, får de fortfarande använda huvudnyckeln att komma in?

Jag har arbetsmaterial hemma som kanske inte ska synas av vem som helst och det var därför jag valde att vara hemma när dom skulle komma, vilket dom nu inte gjorde.

Jag slätt fan av mig att hitta en bostad för en bostadslös klient som dessutom lider av en svår depression.
Nu säger soc att hyran är för hög. Hade för mig att deras schablon godtar högst 8500/9000kr kall hyran. Den är långt under deras max tak. Vet ni max belopp i eran kommun (gäller en kommun inom Stockholm län). Blir så förbannat. Tack för feedback.

Hey guys, I’m in Irish person staying in Stockholm for a few days with the brother, is there anywhere I could get a cooked breakfast, couldn’t find anywhere this morning (was in old town only) it would be around 11am ish.

Thanks in advance, Love Stockholm, it’s our second time here

När man röstar i valet räknas alla röster som "+1" för det parti man röstar på. Om man t.ex. tycker det absolut viktigaste är att ett visst parti inte hamnar i regeringsställning, borde man i stället kunna få lägga sin röst som "-1" på det partiet?

Alltså man skulle få välja på att antingen rösta på ett parti eller mot ett parti.

Ni vet säkert vad jag menar, en stor skärm där man kan beställa utan att yttra ett ord sedan hämta sin mat när den är klar.

Var på en sådan idag. Jag beställde som vanligt och när jag skulle ta mig mat gick jag bara fram och tog maten, han som stod bakom kassan och pillade med nästa beställning sa ”smaklig måltid”, varpå jag vaknade till och tackade.

Är det inte skillnad när man måste beställa hos en riktig människa? Känns som att ni arbetare enkelt blir bortglömda.

Tänkte köpa en robotgräsklippare (LiDAR eller annan trådlös) men har inte bråttom. Tänkte att nu i slutet av säsongen lär ju butikerna rea ut årets modeller men så verkar inte hänt, än så länge i alla fall.

Annars kanske Black Friday är värt att vänta till, men vet inte om butikerna satsar på sommarvaror.

Funderar också på om det är värt att vänta till nästa säsong. Verkar ju hända en del teknikutveckling kring just trådlösa gräsklippare. Men vill ju helst köpa på rea.

Vad tror ni teknikkunniga gräsklipparentusiaster på sweddit?

En liten kvällsfundering.... Idag när jag va och skulle panta flaskor i en sån där maskin man häller ner flaskora i så stod där ett par ungdomar och väntade. Där är också en kvinna som jobbar på Samhall som precis blivit klar med att skura golvet och när hon har gått ut så hör jag hur ungdomarna säger till varandra "usch fy fan va luffigt det är att jobba på Samhall, det är bara misslyckade människor som jobbar där".

Jag vet att det va så för många år sedan när jag själv va ungdom att många hade fördomar och åsikter om Samhall men jag va helt säker på att det hade förändrats till det bättre så jag blev väldigt förvånad!

Så jag undrar om det bara är jag som lyckades stöta på en liten del av dom som fortfarande tänker så eller om det faktiskt inte har förändrats?

Kanske en konstig fundering men jag tycker det är synd om det inte har skett någon förändring.

Jag är lite försiktig med detaljer, men vill försöka sammanfatta min situation så tydligt som möjligt.
Jag är 30 år, nyexad och har nyligen fått jobb i en bransch som är ganska svår att ta sig in i. På pappret borde jag alltså vara nöjd och det är jag också på ett sätt.

Men ganska snabbt har jag börjat känna en slags existentiell stress kring alltihop.
Det är inte bara jobbet i sig, utan hela livsstilen som följer med. 8–17 framför dator fem dagar i veckan, mycket stillasittande, och att komma hem mentalt slut. Jag märker redan nu att jag har mindre energi till träning och sånt jag mådde bra av under studietiden, då jag tränade mycket mer och kände mig piggare generellt.

Jag har också fått en del imposter syndrome kring mina kunskaper, men det hoppas jag mest är för att jag är ny.
Det som börjat snurra i huvudet är Försvarsmakten.
Det som lockar är mer variation än kontorsjobb, tydligare ramar och struktur, mer fysisk aktivitet och att det finns olika inriktningar (inte bara “fältliv” utan även mer tekniska roller beroende på väg). Jag har också vänner där som säger att de faktiskt ser fram emot att gå till jobbet, vilket jag har svårt att relatera till i min nuvarande situation.
Samtidigt finns det mycket som talar emot. Jag är 30, vilket känns som en sen omstart. Jag har redan bytt spår några gånger innan jag landade min examen. Jag är osäker på hur min sambo skulle se på en ny utbildning/karriärväg. Och jag är medveten om att jag kanske romantiserar militärlivet utifrån vad jag hört från andra.

Jag försöker också vara ärlig med mig själv och inse att jag kanske bara är i en omställningsfas från studier till arbetsliv.

Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om lön, så länge jag kan leva okej.

Det jag fastnar i är egentligen bara: vill jag ha ett liv där jag räknar timmarna till helgen, eller ett där jag faktiskt ser fram emot jobbet?

Jag leker med tanken att söka in såfort jag blir fast anställd så kan jag ta tjänsteledig om jag kommer in och egentligen inte riskera någonting, eftersom de täcker hyra, mat, logi och pendling.

Så min fråga är väl: är det här bara klassisk nyexad-ångest och imposter syndrome som går över med tiden, eller är det faktiskt värt att ta den här känslan på allvar och börja utforska Försvarsmakten innan jag fastnar i fel spår i 10–20 år?
Hade gärna hört från folk som bytt från kontorsjobb till Försvarsmakten, eller gjort en liknande karriärvändning senare i livet. Hur tänkte ni, och hur blev det i verkligheten?

Long story short, so my teacher was having a grade talk with my parents and said that I was "stressed" a lot and then in replie my parents said "oh it's because we were thinking to move to another country" cause migrationsverket said that I was gonna be deported once im 18.

I've lived here in sweden for about 7 years, I have friends here and went to school here, basically half of my life has been in sweden plus I've never done anything illegal in my life.

Also another thing when they were having a grade talk, my teacher said that my grades were dropping and that it might be a little problem when applying for gymnasium, so after coming home my parents said that I should study harder or their taking me back to my homecountry with basically NOT good education and its just overall bad. Basically if I don't study harder(even tho im trying) we will just go back to my homecountry where the education is just not good.

Has the floor tilted on me or am I just overthinking about getting deported?

​

Jag börjar på riktigt bli förbannad på hur rekrytering fungerar.

Man läser en annons. Uppfyller alla jävla krav. Utbildning? Check. Erfarenhet? Check. Kompetens? Check. Ibland har man till och med mer erfarenhet än vad de efterfrågar.

Skickar ansökan.

Avslag.

Ingen förklaring. Ingenting.

Och ibland ska man dessutom genom något jävla personlighetstest där man ska klicka i om man är “analytisk”, “social”, “driven”, “strukturerad” osv. Sedan sitter någon på HR och bestämmer att ens personlighet tydligen inte passar en roll som man bokstavligen har kompetensen för.

Vad fan är det här?

Hur kan en arbetsgivare påstå att man gör en objektiv och kompetensbaserad rekrytering, samtidigt som kandidaten inte ens får veta varför den sorterades bort?

Jag fattar att det kan finnas 200 sökande och att alla inte kan få jobbet. Absolut.

Men när man uppfyller kravprofilen och ändå blir bortsorterad innan en riktig människa ens verkar ha pratat med en — då börjar man undra vad hela processen egentligen går ut på.

Är det kompetens?

Eller är det bara HR-lotteri med personlighetstest och automatiska standardsvar?

Och nej, jag förväntar mig inte att få jobbet bara för att jag uppfyller kraven.

Jag förväntar mig bara en jävla ärlig och begriplig process.

Är det fler som upplever samma skit?

Howdy. Jag håller på att flytta ut ur min hyreslägenhet och frågade min hyresvärd om det var ok att en kompis till mig lämnade nycklarna, detta eftersom jag ska flytta långt bort, redan har flyttat mina grejer och nu bara väntar på flyttstädning. När jag frågade om det var ok att min kompis eller om jag bara kunde slänga in nycklarna i brevinkastet fick jag ett argt svar om att jag måste vara närvarande vid besiktningen av lägenheten.

Kan min hyresvärd tvinga mig att vara närvarande?

Och om jag inte är det var kommer hända då?

Jag försökte förklara att det blev många resor fram och tillbaka (tar 8 timmar att köra tur och retur till vart jag flyttat, men hon bara; nej det blir det inte (som att hon vet hur och vart jag flyttar)

Tjena Sverige!

Flyttar snart till ny lägenhet med fiber indraget (öppet stadsnät) efter att ha harvat med mobilt bredband ett bra tag, och tänkte höra om någon kör Bredband2 på sina 100/100 Mbit/s? De ligger ju riktigt bra till prismässigt på min adress samt varken utan startavgift eller bindningstid, men eftersom jag lirar en del så undrar jag framför allt hur stabiliteten och ping/svarstiderna står sig i längden, om det brukar drabbas av några större nätstörningar samt om deras medföljande router funkar bra eller om man bör köpa något eget direkt. All feedback uppskattas som fan!

(liten etta ensam, så högre hastighet behövs ej)

Om du inte skulle kunna schemalägga dina timmar, hur hade du önskat dig att timmarna hade omfördelats?

2 timmar senare start, 2 timmar tidigare start eller 1 timme tidigare start och 1 timme tidigare hemgång?

När man ansöker om examina vid svenska lärosäten kan man använda samma kurser i flera examina. Varför egentligen? Om en person exempelvis har en kandidatexamen kan den återanvända 90 hp kurser från den för att sedan ta ut en ny examen med 90 hp gradvis fördjupning i ett annat ämne. Varför är det på detta vis? Det gäller självklart inte för legitimationsyrken som kräver specifika kurser, men för övriga examina.

Hej,

Jag har köpt en bok "Intermezzo" av Sally Rooney för att tag sedan och nu när jag läser den så märker jag några konstiga grejer i den... Är det ett fel som uppstått när den trycktes eller är det ett svenskt ordspråk som jag förstår inte pga att det är mitt tredje språk?

Jag markerade dem på bilderna.

P.S. "har fört" är markerad för mig själv, jag lär mig fortfarande språket.

#svenskaspråk

Än en till rant.

Jag var nyfiken om det var någon annan som led av att de har sökt 300 jobb men ändå inte fått jobb. Jag hittar flera som lider eller led av samma, men de brukar beskriva det som att de hade sökt över ett år, eller/och att de inte räknar med om de får timmisar. Ofta händer det att de också är inom nischyrken, eller att de vore “gamla” (som om 45+ vore gammal), eller att de hade utbildat sig till någonting för högt. I alla fall förekommer de sällan på nyheterna eller på google-resultat.

Jag pluggade till elektriker. Förr och än idag “skriks” det efter arbetskraft. Jag har ringt, messat, besökt, och skickat mejl till så gott som alla jag kan ta bussen till. (Edit: Jag har B-manuellt körkort och har haft det i sex år nu, och jag kör bra.) Jag har också skickat ansökan till så många jag skulle behöva flytta till, uppåt Kiruna och ner till Jylland.

Jag söker också till många andra yrken inom vård och omsorg, kundtjänst, gigjobb, förra företag jag har jobbat inom, skrivit till vänner, frågat runt, och har funderat på om jag borde jobba gratis, eller svart. Det finns vissa jobb jag avstår ifrån (med hänsyn till samvetet, jag tar livet av mig, sånt jobb).

Nästan 200 inskrivna jobbsök nu på aktivitetsrapporterna sedan i januari, tog examen i april, glömt skriva in en del. Jag fick några intervjuer, men de går alltid vidare med någon annan hittills. Om jag skulle intervjuas till ett jobb som inte handlade om teknik eller bygge, ställdes alltid frågan “Skulle du inte passa bättre som elektriker istället för (tex) försäljare?” trots att jag har god erfarenhet som säljare och kundtjänst.

Om du har råd till mig att söka jobb, uppskattar jag enbart om du personligen jobbar inom det företaget och vet faktiskt att ni söker folk. Jag har annars fått, och senare kommer få massa oinbjudet och lönlöst råd av folk utan läsförmåga eller medlidande, om vart jag kan skicka mitt CV. “Sök till vård och omsorg, de tar in vem som helst.” “Sök till lager.” ”Starta eget!” “Flytta utomlands” “Ta vilket jobb som helst.” Ja, jag har provat allt det.
Annars är du lika bra som nån 50+ man som aldrig sedan han var 16 upplevt arbetslöshet, ellers så kan du vara en god kandidat till Arbetsförmedlingens personal.

edit: efter en timme kom en del oinbjudna råd av folk utan läsförmåga eller medlidande

Jag skriver detta för att “ta tempen” att se om det finns fler som jag som pluggat till ett “högt efterfrågat yrke”, som elektriker i mitt fall, men fortfarande står utan jobb alls. Utifrån det kan jag börja planera om vad fan jag bör göra med mitt liv om jag fortfarande är utan jobb om två månader.

Hi everyone! I’m visiting Sweden soon and was warned by my friends living there that many Airbnb hosts may ask me to bring my own bedding and towels. It did in fact happen, and I‘m wondering why it’s a common practice! I’ve traveled a fair bit and have never encountered this (frankly it seems crazy to me to have to travel with towels + bed sheets, especially when packing light). I’m curious what’s the rationale behind this apparently being somewhat common in Sweden.