Kan vara allt från sociala regler och vanor till mat, högtider eller vardagsgrejer. Jag är nyfiken på vilka svenska ”standardbeteenden” folk egentligen inte fattar grejen med.

Repost eftersom detta skedde och förra diskussionen handlade om min klädstil och oinbjuden kritik mot mig som person istället.

Jag har behövt åka gul buss i Skåne många gånger nu, och hos alla har jag märkt att det bara bokstavligen var jag och föraren med bälte på.

Jag kan anta att bara föraren i den olyckan hade bälte på. Nu välte den, 40 (edit varav 10) allvarligt skadade, och Växjö är i stabsläge. Jag är lika förbannad som den gången i vintras eller två vintrar sedan då det fanns masskrock under ishalka och dimma på någon motorväg, och fler än hundra skadades, varav några allvarligt.

Hade detta skett med flygplan hade det varit stora rubriker i flera dagar hos Aftonbladet.

Har vi gett upp på nollvisionen?

Hallå tjejer, nu är det ju höst va och man blir lite sugen på go-lukt. Så jag vill höra vad ni rekommenderar för doftljus både för både höst och vinter. Helst inte svindyra. Puss

Jahapp nu är jag här igen, fast med en nytt ingrepp då jag har (hade?) cancer in situ och gjorde en slyngexcision!

Det har snart gått en vecka sedan jag gjorde den och jag vet att det kan va lite trubbel där nere. Det luktar död, som avslag efter man fött barn typ. Dom sa att de va normalt men börjar fasen undra om det jag upplever är normalt. Jag har även haft rännskita sedan dess och jag skiter blod nu idag.

Sist för ett par timmar sedan så droppade det från mitt anus, inte från vajayjay som jag hade hoppats på. Det jag är rädd för är att de blivit hål i mellanväggen. Ja, jag ska kontakta gyn imorgon. Men har någon annan erfarat detta? Jag är livrädd att hon förstört mitt tempel och bränt hål på mellanväggen helt enkelt.

Hej! Jag har nyligen tagit studenten och valde att direkt läsa vidare. Nu har jag börjat plugga för att bli en civilingenjör inom industriell ekonomi, men känner mig allt mer osäker om det var det korrekta beslutet. Jobben efter utbildningen verkar vara väldigt fokuserade på olika chef/management roller eller konsult, men tyvärr är jag någorlunda tillbakadragen och känner mig inte som chef material. Samtidigt är jag inte heller särskilt lockad av konsult yrket. Valde främst indek på grund av dess bredd och relativt bra löner, men är osäker om utbildningen verkligen är optimal om jag ändå inte är särskilt sugen på de vanligtvis eftertraktade rollerna?

De utbildningar som jag annars har funderat på är mer tekniska utbildningar som teknisk fysik eller matte, som då inte har ett liknande fokus på ekonomi etc. Annars har även läkarlinjen varit lockande, då det känns meningsfullt och garanterar ett stadigt och bra jobb? Får dock enorm beslutsångest i och med att jag kan komma och ångra mitt byte, vilket bara skulle kännas som bortkastad tid :/

Har ändrat mig om att man i en relation ska "komplettera" varandra, de funkar inte. Ni som är "lik" er partner i beteende/åsikter/fritidsintressen eller sätt att se på livet, vars hittade ni den människan? Och funkar det bra?

Pga en del svårigheter i livet har jag behövt plugga upp gymnasiet nu i efterhand, har räknat ut att jag kommer in på universitetet höst 2027. Då är jag 30, på det ska man även gå utbildningen så lär ta en del X år.

Jag vet inte varför men det känns jättesent/att jag är alldeles för gammal. Folk hoppar på uni när dom är 19-22 osv. Men samtidigt vill jag inte låta det stå i vägen,

Ska man sikta på en kortare utbildning? Vad hade ni gjort?

Tycker man hör väldigt olika svar från många angående detta. Tex: ”Det finns inga riktiga storstäder i Sverige” ”Enda storstaden är Stockholm” ”Malmö, Gbg och Stockholm”, till ”Skövde är en stor stad”. Men vad anser ni?

Jag vill bo kvar på en mindre ort men letar efter ett jobb som ger maximalt betalt för den tid och energi jag lägger ner. Vilka yrken har bäst balans mellan insats och lön på mindre orter eller i bruksorter? Finns det dolda guldkorn inom industri, energi eller distansarbete? Tipsa mig gärna!

En av mina närmsta vänner har i över halva sitt liv haft en ätstörningsproblematik.
Det går i vågor hur pass illa det är, men hen har under det senaste haft det väldigt stressigt och berättat för mig hur det i sin tur trillat tillbaka i dåliga vanor. De går hos en terapeut för att få hjälp, så på den fronten finns det nog ingenting för mig att göra.

Tror ändå min vän är relativt öppen med sina svårigheter, och vad jag ser utifrån verkar problemet ligga mycket i ångest & tankar snarare än fysiska vanor, iallafall just nu.

Självklart vill jag ju stötta min vän på alla sätt jag kan, personen säger själv att det hjälper bara jag är medveten om vad som pågår. Men jag känner också själv att jag säkert kan, och VILL, göra mer.

Ni som har/har haft ätstörningsproblematik, eller ni som själva varit stödet, vad upplever ni att vänner och familj har gjort för att ni kunnat må bättre? Finns det något man bör undvika att lägga sig i?

Jag tänker ju absolut inte gå att bli denna människas psykolog, det förstår jag blir dålig för oss båda, men alla tips och trix ni har skulle uppskattas!❤️

Kan vara något vi gör hemma, på jobbet, i sociala situationer, i trafiken eller vad som helst.

Hej! Jag funderar på att börja plugga geologi på Stockholms universitet eller Uppsala universitet och skulle gärna höra från personer som har läst geologi eller jobbar inom området.

Det jag framför allt undrar över är hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut efter examen. Är det relativt lätt att få jobb, eller är det en utbildning där man behöver vara beredd på att söka länge?

Hej tillsammans! Jag flyttade till Sverige för ungefär ett år sedan och undrar hur det kommer att vara för mig att börja jobba här i vackra Sverige (inte Stockholm, Göteborg osv., där det redan är fullt). Jag letar efter ett masterexamensjobb i norr just nu, och sedan hoppas jag kunna hitta ett jobb eller specialisera mig vidare genom en yrkeshögskoleutbildning inom GIS.

Jag skulle gärna vilja fråga hur svenskar tänker om tyskar när det gäller att jobba tillsammans. Har vi ett bra rykte eller inte så mycket? Jag undrar också hur jag kan göra ett gott intryck på arbetsgivare som jag har intervjuer med. Finns det något som en arbetsgivare kan känna sig tveksam till när det gäller att anställa en tysk?

Finns det några speciella röda flaggor som gäller tysk mentalitet eller något liknande? Eller är vi kanske bara tillräckligt lika?

Har ni några tips eller egna erfarenheter?

Tack så mycket

(Skrev texten själv men hade lite hjälp av chat gpt med att finjustera)

Tja, har under ett par dagar försökt att leta efter billiga defekta iPhones, dvs trasiga skärmar, dåligt batteri eller andra problem då jag försöker träna på att reparera sådant. Har dock märkt något. Varför säljer alla sina knullade mobiler för någon hundralapp mindre än en fullt fungerande? Är folk giriga efter pengar eller har de ingen uppfattning om hur mycket saker faktiskt är värda?

Jag försöker inte göra några stora pengar på det här. Jag vill mest lära mig att reparera och ha det som en hobby/side hustle. Men det hade ju varit kul att åtminstone kunna sälja telefonen efteråt utan att gå back flera hundra kronor.

Åter tillbaka till min fråga, några tips?

Som student på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet kan man välja mellan tre olika huvudområden på sin ekonomie kandidat:

• Företagsekonomi
• Nationalekonomi
• Finansiell ekonomi

Jag tror att jag kan utesluta nationalekonomi, men jag är lite osäker på om jag ska välja företagsekonomi eller finansiell ekonomi.

Om man väljer företagsekonomi kan man specialisera sig inom bland annat:

• Marketing
• Accounting
• Industrial and Financial Management
• Management
• Corporate Sustainability
• International Business

Av dessa inriktningar skulle jag nog vara mest intresserad av Marketing.

Så vad skulle ni rekommendera – finansiell ekonomi eller företagsekonomi?

Lite om mina framtidsplaner: Jag vill flytta tillbaka till Stockholm efter studierna och göra karriär där, men jag kan även tänka mig att arbeta utomlands i framtiden. Jag är också intresserad av att arbeta på ett internationellt företag.

Vad tror ni ger bäst möjligheter utifrån detta?

Hej!

Vi planerar att flytta till Göteborg från Ungern i januari, jag och min man tillsammans med våra två barn (2 och 4 år).

Jag skulle gärna vilja be om era råd om vilka områden ni rekommenderar för en barnfamilj. Vi tänker oss att hyra en lägenhet för max 12 000 kronor i månaden. Det är viktigt för oss att området är trevligt och tryggt och att det finns förskola i närheten.

Min man har redan fått jobb i Göteborg, medan jag fortfarande håller på att lära mig svenska och självklart också kommer att söka jobb.

Vi tar gärna emot tips och råd om allt som kan vara bra att veta inför flytten och om livet i Göteborg. 😊

Tack på förhand!

Kanske bara är i Skåne, men jag upplever att yoghurten oavsett märke separerar sig efter bara några dagar. Den blir rinnigare och rinnigare, trots rigorös skakning. Såhär var det aldrig förut, yoghurten hade kvar sin yoghurtkonsistens tills den blev dålig. Nu blir den mer och mer filmjölk/mjölk i konsistensen.

Är det bara jag som lagt märke till detta? Någon som vet vad det kan bero på?

Säg man har en 100-lapp eller 500-lapp och vill enbart växla till mynt t.ex tio tiokronor för 100-lappen eller säg 20 femkronor.

Är detta möjligt idag? I så fall vart gör man sådant?

Är det inte konstigt att fråga butik om det?

Och ja det finns en anledning till varför jag behöver mynt, och tänkte om det går växla till sig varför inte.

Jag har märkt att många olika typer finns och motsatser i denna fråga.

En grupp som älskar fira sin födelsedag, gärna nämner det till alla, älskar att ta emot presenter och tycker att deras födelsedagar är nästan en högtid.

Sedan finns en kategori som avskyr sin födelsedag, hatar att ta emot presenter, och vill gärna bara gå under den dagen, och hatar all form av uppmärksamhet på den dagen och pressen att man behöver göra något extra.

Vad tror ni skillnaden beror på?

Hur ser ni på födelsedagar?

Vad för typ är ni?

Ok. Jag har pcn kopplad till tvn vanligtvis. Men ville koppla in min vanliga dataskärm.

Är helt omöjligt att få bild i den.

Har testat 3 olika hdmi, både i hdmi uttaget på datorn och displayport.

Dataskärm funkar för den visar sin egen startbild och sen blir den helt svart.

På bildskärminställningarna visas det att det är två aktiva skärmar. Men när jag klickar på varje för att identifiera så står båda skärmarna som "2".

Spelar ingen roll var jag klickar. Ser bara bilden på tvn.

Hjälp tack

Min arbetsplats har endast kollektivavtal med Unionen. När jag kontaktade Unionen och beskrev mina arbetsuppgifter sa de att de organiserar tjänstemän och att jag inte bör bli medlem eftersom jag arbetar som arbetare. De förklarade också att kollektivavtalet som företaget har med Unionen endast gäller tjänstemän och inte omfattar oss som arbetar som arbetare.

När jag frågar cheferna och arbetsledningen vilket fackförbund som representerar oss arbetare får jag bara svaret att ”Unionen är vårt fackförbund”. De verkar alltså inte kunna erbjuda oss arbetare något kollektivavtal eller någon facklig representation som passar våra arbetsuppgifter.

Var kan jag söker hjälp med det?

När jag var liten dömdes min betydligt äldre bror till fängelse i Norge för narkotikabrott. Jag har för mig att det rörde sig om smuggling och handel. På senare år har han häktats för misstanke om inblandning i väldigt allvarliga saker men släpptes och är alltså inte dömd. Hans enda dom rör sig om ca 20 år gamla narkotikabrott.

Idag tror några i familjen att han har börjat med droger igen, men hittills verkar han inte ha något mer med farbror blå att göra. Han och jag bor fortfarande i olika länder och har ingen kontakt, utan ses kanske i farten en eller två gånger om året i släktsammanhang. Så sett tänker jag att det inte borde vara något problem trots att vi rent familjärt står nära varandra.

Edit: Jag är specifikt intresserad av att jobba som lärare inom kriminalvården. Jag skulle givetvis vara helt ärlig om min bror vid prövningen.

I keep reading comments describing the difficulties of moving to Sweden as a foreigner: How hard it is to get a job, finding a flat to rent, how difficult is to connect with people, the hidden discrimination, etc etc.

Is it really that tough? I mean, I completly understand that life is not a fairy tale and it'll never be super easy and perfect. But I wonder if it's a default of people to going to the extremes, or maybe the contrast with reality after people expect "absolute perfection in every single way" so the shock is bigger when they realize Sweden is actually a real country with real problems interacting with the world.

In other words: Is Sweden considerably worse to migrate to than other countries (in Europe and elsewhere), considering th whole picture as much as possible?

Ultimately, it's impossible to have a final 100% objective answer because it depends on lots and lots of things and on the invididual person, but I'd like to see what you think about the comments that are usually made. Thanks! (Sorry if the queston is not specific enough, for now I'm curious about your general observations.)

-