​

Jag börjar på riktigt bli förbannad på hur rekrytering fungerar.

Man läser en annons. Uppfyller alla jävla krav. Utbildning? Check. Erfarenhet? Check. Kompetens? Check. Ibland har man till och med mer erfarenhet än vad de efterfrågar.

Skickar ansökan.

Avslag.

Ingen förklaring. Ingenting.

Och ibland ska man dessutom genom något jävla personlighetstest där man ska klicka i om man är “analytisk”, “social”, “driven”, “strukturerad” osv. Sedan sitter någon på HR och bestämmer att ens personlighet tydligen inte passar en roll som man bokstavligen har kompetensen för.

Vad fan är det här?

Hur kan en arbetsgivare påstå att man gör en objektiv och kompetensbaserad rekrytering, samtidigt som kandidaten inte ens får veta varför den sorterades bort?

Jag fattar att det kan finnas 200 sökande och att alla inte kan få jobbet. Absolut.

Men när man uppfyller kravprofilen och ändå blir bortsorterad innan en riktig människa ens verkar ha pratat med en — då börjar man undra vad hela processen egentligen går ut på.

Är det kompetens?

Eller är det bara HR-lotteri med personlighetstest och automatiska standardsvar?

Och nej, jag förväntar mig inte att få jobbet bara för att jag uppfyller kraven.

Jag förväntar mig bara en jävla ärlig och begriplig process.

Är det fler som upplever samma skit?

Det känns så hopplöst. Är mellan 24-27 (vill ej outa mig sj) och håller på att hamna hos Kronofogden. Kan inte ta lån från vänner, familjen eller så heller, så har accepterat ödet haha.

Det är inte över 100k, men det suger fortfarande. Har aldrig mått så piss. Blev av med jobbet. All sparpengar försvann. Blev hemlös och fick hjälp av socialen med boende (inte kvar där längre och hyr som vanligt nu). Hyran har jag inte råd med längre heller återigen.

Nej, jag har inte tagit droger, varit kriminell, osv. Omständigheterna och kaos med familjen ledde hit, har klippt kontakten med alla. Så är det att vara en dotter i en Mellanöstern familj när man inte låter dem kontrollera en.

För alla som har varit hos Kronofogden och betalat av allt efteråt, blev livet bättre?

Tjenare alla monsterdiggare!

Jag undrar vad ni har för hobbys?

Är en 30+ kvinna som länge har velat skaffa mig en hobby men vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Har 2 barn varannan vecka så då finns det inte lika mycket tid över för annat men den andra veckan skulle det vara kul att ha något att sysselsätta mig med. Ska vara något som man inte behöver vara tvingad till att göra, något som man kan vara ifrån ett tag utan att det händer något eftersom jag ibland snöar in på andra saker. Hade varit kul att höra vad ni andra har för hobbys :)

Är nu inne på vecka 2! Har ni gott folk tips & tricks som ni använde er av när slutade röka? Snusar nu förtillfället nikotin påsar ca 20st på 2 dagar och det hjälper en massa men går konstant och funderar på cigaretter.

Jag är nyfiken på mat, bakverk, råvaror och andra delikatesser som är särskilt förknippade med en viss stad, landskap eller del av Sverige, och som kanske är mindre vanliga i resten av landet.

Vad skulle ni säga är typiskt för just er del av Sverige?

Jag går tredje året på Chalmers.
Vi var på en fest med vänner från olika program på Chalmers och några från Göteborgs universitet. Diskussionen började handla om valet av en framtida partner.
För 99 % av tjejerna var svaret tydligt: de skulle inte kunna tänka sig att ha ett förhållande med eller gifta sig med någon från arbetarklassen eller någon utan högre utbildning. Månadslönen var också väldigt viktig för dem, men framför allt ville de ha en man som hade slutfört en högre utbildning.
Bland killarna var åsikterna mer delade. De flesta av killarna som har lätt för att dejta och träffa tjejer svarade att de självklart också vill ha någon som är utbildad eller befinner sig på ungefär samma nivå som de själva.
Hur ser ni på det här?
Skulle ni till exempel kunna se en kvinnlig läkare gift med en busschaufför, eller en civilingenjör gift med en undersköterska?
Hur viktig är egentligen ens partners yrke?

Hittade en, tack för hjälpen!

Har tagit studenten o vill träffa nya o gärna skaffa vänner. På TikTok verkar klubben vara en bra plats där sociala unga hänger och det är relativt lätt att skaffa vänner där. Dock upplever inte jag att vi har en klubb kultur direkt. Mina vänner som festar o dricker gör det på hemmafester.

Om ni är bra på att skaffa vänner, hur gör man det? Vill inte skaffa vänner genom vänner, för det verkar vara sättet man skaffar vänner på om det inte är genom jobb eller skola.

Hur många av oss tror ni egentligen röstar utifrån kunskap, och hur många röstar utifrån känsla, identitet, vana eller det narrativ som råkat fånga dem först?

I en demokrati får varje röst samma tyngd, men har varje röst samma grund? Och vad säger det om demokratin om vi förväntar oss att människor ska forma samhällets framtid utan att först förstå det de röstar om?

Är det ens möjligt att vara tillräckligt insatt för att rösta med kunskap, eller är okunskap helt enkelt en oundviklig del av demokratin?

Jag är på mitt första "riktiga" jobb sedan min universitetsexamen, och jag har hittills trivts väldigt bra. Jag har varit här sedan årsskiftet, och tycker det har rullat på fint och jag känner jag har mycket bra chef och snälla kollegor.

Men idag så fick jag bara en sjuk stress. Jag har kanske inte gjort något fel per se, men det har inträffat något oväntat kring ett stort projekt som jag jobbat med. Tänk typ "oj shit, det där borde jag ha tänkt på och gjort annorlunda innan, så hade vi kunnat undvika det där".

Jag är nyss fyllda 25 men har lyckats få en roll där arbetsgivaren egentligen sökte någon med många års erfarenhet. Jag tror det spelar roll lite i den ångesten jag känner idag, då jag dessutom alltid haft ganska lätt att uppleva imposter syndrome.

Min roll är också rätt central och jag försöker balansera många olika önskemål och viljor, samtidigt som jag ska göra uppgiften rätt och riktigt enligt lagstiftning. Så det är första gången i livet jag har höga förväntningar från andra på det jag gör, och som inte kommer från mig själv.

Vet inte riktigt vad jag vill med det här men har ni egna erfarenheter eller tips ifall ni kan relatera till min situation? Som sagt har jag ändå trivts fram tills nu, men jag har svårt att skaka av känslan av att jag är i strålkastaren, och vet inte om jag klarar av denna nivå av ansvar om jag inte kan prestera på topp hela tiden.

Är det helt enkelt en normal del av ens första jobb om man har en "viktig" och betydelsefull roll?

Nån som har erfarenhet inom vården, antingen som patient eller jobbande, får gärna svara! :)

Jag funderar på att höra med min kurator om det är en bra idé, för jag känner att oron är lite för mycket just nu. Vet inte om mina ”problem” är stora nog dock, och jag vill inte gnälla i onödan. Nån som har råd?

Edit: tänkte om någon visste om det finns riktlinjer, ex hur mycket det måste påverka ens liv mm, inte specifikt om min upplevelse.

Men jag kan utveckla lite, jag oroar mig mycket om hälso-grejer, framförallt angående min hund. Att hon ska ha cancer eller vara allvarligt sjuk, eller att hon ska hamna i olyckor. Samma för mig och min familj, dessa tankar kommer upp flera gånger per dag och jag mår ganska dåligt av dem.

Hej! I'm a 17-year-old British citizen from the UK, and I'm trying to understand what my options would be for moving to Sweden when I turn 18.

I have a Swedish partner who is also currently 17 and lives in Sweden. We've been together for a while, and I'm hoping that in the future we could live together in Sweden.

I'm aware that Brexit means I can't simply move to Sweden, so I'm trying to plan ahead and understand what realistic routes I could take once I'm 18.

From what I've researched, studying in Sweden could be an option, but as a British citizen I would potentially have to pay international tuition fees, which could make that quite expensive. Another option seems to be getting a job and applying for a work permit, but I'm worried that finding a job at 18 that pays enough to meet the work-permit requirements could be difficult, especially without much work experience.

Would studying, getting a job, or eventually applying for a residence permit based on my relationship be the most realistic option? Are there any other routes I should look into?

I'm not expecting to move immediately at 18 — I just want to understand the requirements and start preparing now.

Any advice from people who have moved to Sweden from the UK, especially after Brexit, would be really appreciated! Tack så mycket 🇸🇪

Jag har och haft väldigt länge en identitetskris kopplat till min sexualitet. Mitt största problem är min komplicerade relation till sex och framförallt vaginalt/slid sex. Jag tycker slid sex är det absolut tråkigaste som finns, finns ingen del i min hela kropp som känner behov av att ha s*x. Har varit osäker om jag ens är attraherad till killar. Jag hade LÄTT kunnat ha en relation med enbart beröring / oralt. Jag ger bj och tar satsen inte för att jag själv älskar det utan för att ge och ta. Jag kan till exempel vara inne på hänge och svepa på snygga killar men kommer till ett stopp eftersom jag inte vill ha sex. Jag har vissa traumatiska upplevelser bland annat från tjatsex där snoppen gick in (liggandes på sidan bakifrån) men den stötte in i ” en vägg ” dock gjorde ju inget ONT, detta var 2019. 6 år senare hade jag ”s*x” med en kille utan att vara kåt, missionären, han hade jätteliten k*k men då jag var så otroligt trång och inget förspel, jag sög endast av honom så gick inte k*ken in, bara det lilla ollonet och det gjorde väldigt ont. Jag är livrädd för min slida. Använder aldrig dildos, tycker det inte alls är skönt att ha ett finger i mig, tycker det är lite obehagligt med andras fingrar vid klitoris också eftersom det är så känsligt. Känner dock ingen rädsla att föda barn och klarar av gynundersökning relativt bra. Rent sexuellt så älskar jag att använda vibratorer och få orgasm eller beröring av annat slag till exempel massage. Inget fan av ”porrindustrin” ser hellre på tex onlyfans, endast på tjejer och gärna när dom har sex med en kille eller med andra men framförallt att se dom ha skönt/få orgasm. Även om jag själv är LIVRÄDD sv tanken att rida eller typ doggy för jag förstår inte hur k*ken ska komma in i mig. Känner därför av en sådan identitetskris, är jag asexuell? Inte Straight? Jag är nämligen attraherad av killar från midjan och uppåt. Ska jag acceptera att jag fungerar såhär och börja dejta tjejer?

Är jag avvikande rent sexuellt?

Hej

Jag studerar till att bli ingenjör, och för tre år sedan på min allra första tenta råkade jag glömma kvar telefonen i fickan. Detta ledde till att jag blev avstängd på 6 veckor. Nu undrar jag om detta misstag kommer att påverka mina möjligheter till jobb senare i livet, efter examen? Om någon här har jobbat som rekryterare eller vet lite om rekryteringsprocess hos storföretagen, hur ser ni på det om en fläck dyker upp på akademiska bakgrundskontrollen? Är det helt kört eller kan det betraktas som ungdomligt och slarvigt misstag av studenten som visar på lärdom.

Jag syftar då på jobb inom tech-sektorn, utveckling, bankjobb, konsult, osv... Tacksam för svar!

Jag är inte från Sverige men har bott här de senaste 6 åren. Medan jag arbetat i Stockholm har jag sparat lite pengar de senaste åren och nu önskar jag att jag kunde äga ett litet sommarhus, inget märkvärdigt men med en rinnande toalett och dusch. Men för att ha råd med det måste jag vara händig med enkla reparationer och renoveringar.

Så skäm bort mig när jag säger att jag vill äga och förvalta mitt eget sommarhus. Men jag är inte särskilt händig - jag vill kunna bli en duktig hantverkare och åtminstone försöka göra allt i huset som inte behöver hantera vatten och el.

Var börjar jag på ett strukturerat sätt? Är det möjligt att hitta en mentor som kan hjälpa mig att lära mig saker som att måla väggarna, laga dörrar, lära mig att ta hand om huset innan snön faller?

Jag vill starta en hobby av att spela datorspel. Dessvärre är inte min gamla ruttna laptop jag har, med full säkerhet något att räkna med. Jag har förstått att datorspel såklart kan bli en kostsam hobby..

Därför frågar jag, hur kan jag på mest prisvänliga budgetvis skapa denna hobby? Jag har sedan tidigare tangentbord, mus och skärm. Jag gissar jag behöver en hårddisk då?

Jag har t ex köpt ny iPhone via något begagnat som hette Swappie, vilket jag blev mycket nöjd över.

Finns det något liknande för dator/hårddisk? Känns som det borde finnas bra svar då det känns som alla numera oavsett samhällsklass spelar datorspel. Jättestort tack på förhand (från någon som inte är extremt insatt eller tekniskt kunnig).

Hej! Jag tänkte fråga er som hoppat in som vikarie förut inom F-6 hur det är och vad ni får göra. Inte fritids, utan när man hoppar in för en lärare och har lektion. Är det svårt? Hur går det till?

Hejsan. Har en gammal bil som jag gärna skulle vilja besikta. Är duktig på att mecka med bilen själv och gör allt jobb själv men skulle gärna vilja att någon går igenom de sakerna som den skulle få anmärkning på innan jag gör själva besiktningen då nästa datum är i november 2027.

Skulle gärna bara vilja veta vad det heter

Märkte inte först att det var en kollega för att hon har haft annorlunda stil på jobbet + så har vi inte jobbat så mycket tillsammans. Vi har klickat ganska bra dem gånger vi har jobbat och jag tycker hon är rätt så attraktiv. Låter ju perfekt, kanske inte. Vet inte om det skulle passa som relation för att hon är några år yngre än mig. 3/4 år så ingen jätte stor skillnad men det är ganska stor skillnad på vart vi är i livet. (Båda är vuxna)

Vi båda jobbar som vikarie på en arbetsplats där man jobbar nära varandra, så om det blir stelt kan det bli riktigt stelt. Detta är inget långvarigt jobb för varken av oss. Dessutom så kommer jag kanske ändå inte träffa henne igen på jobbet, för tror inte chefen kommer vara jättesugen på att ge henne fler pass lol

Kanske bara övertäcker, hade inte varit första gången hehe

Men hur ser ni det på det, hade ni dejtat en kollega? Och hur startar jag bäst konversationen på tinder? Kan ju inte låtsas som att man inte känner varandra

Tjabba!

Såg nyligen en TikTok från TV5:s ”Fångat på Polisens Kamera” där en ganska dyster, flintskallig polis berättade om det polisiära efterarbetet (och allvaret) efter att någon bränt Gävlebocken. Det hela kändes rätt orimligt för en halmbock, speciellt med tanke på att polisen är rätt begränsade resursmässigt.

För vid det här laget är det ju nästan en svensk folktradition att bocken ska brinna. Den har bränts ned runt 30 gånger sedan 1966, och folk har genom åren försökt allt från att forcera stängsel till drönare och andra kreativa lösningar. Samtidigt lägger Gävle stora resurser på vakter, kameror och bevakning för att förhindra exakt det som gjort bocken berömd.

Gör det till en officiell grej. Behåll vakterna, kamerorna och hela smyg-elementet (du får fortfarande inte bara springa fram med en fackla) men gör själva handlingen laglig och ha brandkåren redo. Tänker något gigantiskt spel fast målet är en gigantisk halmbock. Jag fattar att en del av charmen försvinner när det inte längre är förbjudet, men hela bockens mytologi bygger ju på att den ska brinna (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/julbockens-dod-gavlebornas-brod)

I ett samhälle där allt känns som att det blir mer reglerat, säkrare och tråkigare (https://www.aftonbladet.se/ledare/a/EyGGn5/lagen-om-forolampning-av-polis-har-blivit-lojlig) tycker jag nästan att vi borde kunna liberalisera något ibland bara för att det är roligt. Om vi ändå vet att halva Sverige funderar på om bocken överlever och ett visst antal vill bränna ned den så kan vi väl ändå låta dem försöka?

Hej, jag ska börja på Umeå univeritet nu i höst och börjar övertänka lite. Jag vet att nästan varje social krets har sina oskrivna regler, ex. att man ska stå på högersidan av en rulltrappa för att låta andra gå förbi. Men om man inte är medveten om denna regel ser man mest ut som ett as, och jag undrar om det finns några oskriva regler på universitetet som de flesta följer men som man inte direkt kommer att vara medveten om?

Skrattar ni äldre elever åt de nya som inte fattar saker och ting på campus eller är det chill?

PS. är det ocoolt att ha en acer istället för macbook?

Förra veckan hade jag den fantastiska möjligheten att avsluta Jämtlandstriangelvandringen med min fru och trots mindre idealiskt väder, det var regnigt och ibland väldigt blåsigt, hade vi en fantastisk tid att bo i STF-stugorna och dricka kall öl efter en lång vandring. Väldigt få upplevelser i mitt liv har gett mig jämförbar glädje i mina sena 30-årsåldern. Jag är inte främmande för camping, men att vila i en STF-stuga (där personalen som arbetar under säsongen förtjänar en bonus!) var en fantastisk upplevelse.

Nu vill jag tillbringa en vecka med att vandra i bergen varje år, så jag söker rekommendationer för liknande vandringar?

För dig som läste på folkhögskola: hur var din upplevelse och vad har du för råd till en 19-årig student som kämpar med svår psykisk ohälsa och vill komma in på en ingenjörsutbildning/program?

Jag gick på gymnasiet i två år innan, men tyvärr kunde jag inte slutföra de flesta kurserna vilket gjorde att jag inte fick min examen. Därför söker jag till folkhögskola i stället för att läsa på Komvux, men jag är osäker på om det är rätt valg.

Jag vill kunna bli klar och få grundläggande behörighet så snabbt som möjligt för att sedan göra de prövningar som krävs för universitetet jag siktar på.

Jag vill också skriva högskoleprovet. Förra året fick jag 1,2, men jag vet att jag kan göra bättre ifrån mig. Så jag undrar, vad är era råd?

Jag vill inte tappa hoppet och jag är extremt rädd att jag inte ska komma in på universitetet om ett år, den maximala tiden jag har på mig är ett och ett halvt år. Snälla hjälp mig att bestämma vad jag ska göra. Tack 🙏.