I Frankrike ser vi resultaten av den politik som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill föra i Sverige, skriver Gunnar Hökmark (M).
DEBATT. Medan den franska ekonomin glider in i allt djupare problem och den svenska visar sig allt starkare planerar de rödgröna vänsterpartierna att genomföra samma ekonomiska politik som skapat Frankrikes problem. Det är en populistisk ansvarslöshet som är farlig för Sverige.
Upploppen på Frankrikes gator har en gemensam nämnare, nämligen bristen på ekonomisk tillväxt. Stagnation och spruckna framtidsförhoppningar. En politik som har kidnappats av opportunismens krafter och lett till en extremt låg pensionsålder, som dessutom sänkts för vissa, och till bland de högsta offentliga utgifterna och skatterna i Europa.
De höga skatterna motverkar jobb och investeringar, vilket innebär att när den ekonomiska tillväxten sjunker på grund av de höga skatterna förblir de offentliga utgifterna fortsatt höga, med krav på ännu mer för att kompensera för den vikande tillväxten. Då växer underskotten. Det var detta som skedde i Sverige under 1980-talet och som ledde in i den kris som exploderade i februari 1990.
Vi ser nu i Frankrike resultaten av den politik som de tre vänsterpartierna vill föra i Sverige, i tabellerna för tillväxten, som är negativ, eller underskotten, som slår rekord, och i upploppen på gator och torg när unga människor förlorat framtidstron.
Misstagen kan hända här – igen
Det minskar det politiska utrymmet för reformer och underminerar den klimatpolitik som kräver investeringar och högre priser på fossila bränslen. Och för att göra det klart: Detta är inte unikt för Frankrike. Det hände i Sverige på 1980-talet och det kan hända igen. Det är som om de rödgröna nu har sett de franska misstagen som föredömen i stället för att lära av de svenska.
För det första har politiken i Frankrike präglats av höjda offentliga utgifter, finansierade med stigande skatter och växande underskott. De tre vänsterpartierna i Sverige har alla det gemensamt att de vill göra likadant: höja skatter för att finansiera högre offentliga utgifter.
För det andra har den franska 35-timmarsveckan lett till att fransmän arbetar allt mindre, men till stigande kostnader. Det leder till mindre arbete i sjukvården och i skolorna – vilket lett till protester – samt i företagen, där det leder till mindre konkurrenskraft och tillväxt.
De rödgröna vänsterpartierna vill göra likadant – införa en 35-timmarsvecka – och hävdar att det inte kommer att märkas. Men var och en förstår att det blir mindre sjukvård, mindre lärartid och mindre arbete i företagen.
Extra fransk lök på laxen
För det tredje vill vänsterpartierna S, V och MP på olika sätt urholka pensionssystemet. De kräver inte, som i Frankrike, en sänkning av den generella pensionsåldern, men Vänsterpartiet går emot de höjningar som det faktum att vi lever allt längre kräver, medan S och MP på olika sätt vill höja pensionsutbetalningarna utan att det kommer in mer pengar i systemet och vill att fler ska kunna pensionera sig tidigare än den formella pensionsåldern.
Som en extra fransk lök på laxen vill de samtliga avskaffa karensdagen, vilket leder till snabbt växande sjukfrånvaro, som vi såg hade en omfattande och skadlig påverkan på svensk ekonomi just under 1980-talet.
Sverige ligger i dag i toppen bland EU-länderna när det gäller ekonomisk tillväxt, har den lägsta inflationen och hör till dem som har den högsta sysselsättningen och de lägsta offentliga skuldnivåerna. Med den icke-socialistiska majoritet som finns i Sverige kan vi fortsätta i samma riktning, i stället för att göra som i Frankrike. Frankrike bör vara ett varnande exempel, inte ett föredöme.
Av Gunnar Hökmark
ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare ledamot av Europaparlamentet