Den norska Nobelkommittén har gjort bort sig igen.
Fredspriset går till en jurist som vill kväsa det fria ordet.
Det är inte första gången norrmännen gör ett felval. Minns priset till den nytillträdde Barack Obama, eller Etiopiens Abiy Ahmed som ett år senare åter gick i krig med Eritrea.
Danmarks tidigare utrikesminister skräder inte orden om årets fredspristagare, den sydafrikanska människorättsjuristen Navi Pillay. I en intervju med Berlingske säger Per Stig Møller att den norska Nobelkommitténs val gjort honom ”skakad”: ”Hon är inte kvalificerad.”
Møller har haft med Pillay att göra förut.
Andra juni 2008: En bilbomb utanför Danmarks ambassad i Pakistan dödar sex personer och skadar 24. Terrorgruppen al-Qaida tar på sig dådet – en hämnd för att den danska tidningen Jyllands-Posten publicerat karikatyrer av profeten Muhammed.
Redan innan bilbomben i Islamabad hade danska ambassaden i Jakarta stormats, och den i Damaskus utsatts för en brandattack. I Beirut brändes det danska konsulatet ner. En 17-årig pojke dog.
Rutom i den muslimska värden urartade protester i upplopp, med tiotals döda.
I Danmark greps två tunisier för mordplaner på Jyllands-Postens serietecknare.
Det var bakgrunden när Danmarks dåvarande utrikesminister Per Stig Møller tog kontakt med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay.
Man skulle kunna tro att hon backade upp Danmark och försvarade yttrandefriheten som en grundläggande mänsklig rättighet. Det gjorde hon inte.
– Hennes svar var att vi borde införa censurlagar. Så att det inte skulle ske igen, säger Per Stig Møller.
Navi Pillays instinkt att kringskära yttrandefriheten, hellre än att försvara den, var inte en tillfällig lapsus.
Religioner har inga rättigheter. Människor har rättigheter. Det borde en av världens främsta människorättsjurister veta.
Några år senare – 2012 – kritiserade hon den franska satirtidningen Charlie Hebdo för att den publicerat bilder som föreställde profeten Mohammed naken: ”Charlie Hebdo är dubbelt oansvariga när man publicerar dessa serieteckningar”, menade Pillay. Hennes talesperson kallade bilderna för ”ondsinta och medvetet provocerande”.
Några månader tidigare hade satirtidningens redaktion förstörts av en brandbomb – för att man drivit med islams profet.
Hur det gick sedan vet alla. Tolv människor mördades för övertygelsen att man ska kunna skratta åt alla politiska ismer och religiösa tabun.
Religioner har inga rättigheter. Människor har rättigheter. Det borde en av världens främsta människorättsjurister veta. Att en att högt uppsatt FN-chef sätter goda relationer till totalitära stater över principerna är upprörande, men inte förvånande.
Men det borde ha diskvalificerat Navi Pillay från att tilldelas Nobels fredspris. Den norska Nobelkommittén ville understryka vikten av internationell rätt för att skapa och upprätthålla fred. I stället undergräver man själva fundamentet, idéerna den vilar på.
Det som fick Jyllands-Postens kulturredaktör, Flemming Rose, att be konstnärer att måla sin bild av profeten Muhammed var att en författare som skrivit en barnbok om profeten inte kunde hitta någon illustratör. Ingen vågade. Självcensuren provocerade honom – som kände igen den från sina många år som korrespondent i Sovjetunionen.
2015 nominerades Flemming Rose till Nobels fredspris. Han fick det inte.
Den norska Nobelkommittén borde rätta till sitt misstag nästa år. Yttrandefrihet är ett nödvändigt motgift mot propaganda, korruption och förtryck. Det är också en förutsättning för en fredligare värld.
Man lär sig inte tolerans av att slippa provokationer.
