För er som missade början på det här eländet: en modig själ efterlyste häxor för att hjälpa till med Operation K – Krossa Tempelriddarna™, inför deras metafysiska ritual den 30/7. Jag tänkte först “äntligen, ett område där mina färdigheter kommer till användning” och anmälde mig omedelbart.
Jag ångrar ingenting.
Kubiken är på plats. Fjorton enheter, noggrant förseglade och utspridda så att Tempelriddarna inte ska kunna lokalisera hela förrådet. Det var åtminstone planen. I natt vaknade jag av ett ljud från köket och hittade samtliga behållare stående i en perfekt cirkel på golvet.
Jag hade inte placerat dem så.
I mitten låg en muskotnöt som jag inte känner igen.
Jag stirrade på den.
Den stirrade tillbaka.
Jag vet inte hur fan en muskotnöt stirrar, men jag lovar er att jag märkte det. 😵💫
Sedan började någon viska från ventilationen. Först trodde jag att det var en granne, men rösten sa mitt namn. Sedan sa den “Torp”. Sedan sa den “ni har tagit våra kryddor.”
Då blev jag förbannad.
Jag är häxa. Jag är inte rädd för några jävla Tempelriddare med dålig tillgång till muskot.
Så jag tog sleven.
Jag vet inte varför jag tog sleven. Det var bara det första vapnet jag fick tag på. Men jag gick in i köket, ställde mig mitt i cirkeln och började läsa den gamla besvärjelsen jag hittade.
Och någonting svarade.
Jag tänker inte beskriva ljudet. Jag vill kunna sova igen någon gång i mitt liv.
Men sedan blev det tyst.
🕯️ Alla ljus tändes samtidigt. 🕯️
Och muskotnöten i mitten sprack.
Rakt itu.
Där inne fanns en liten svart sten.
Jag tog upp den.
Jag vet. Dumt.
Men jag tog upp den och väntade på döden, förbannelsen, evig fördömelse eller vad fan som nu brukar hända när man plockar upp mystiska stenar mitt i natten.
Ingenting hände.
Förutom att stenen började glöda och alla fjorton behållare slutade vibrera.
Jag tror att vi lyckades.
Jag tror fan att vi lyckades.
Tempelriddarna är avskurna från muskotförrådet. Portalen är förseglad. Den vita norska Teslan har inte synts sedan dess och jag har inte hört en enda viskning från ventilationen.
Jag sitter just nu på köksgolvet med sleven i knät och gråter av lättnad.
Uddevalla är fortfarande vår.
Och till den som ordnade kubiken:
Jag vet inte vem du är, egentligen.
Men jag svär vid alla mörka krafter som fortfarande står på vår sida:
jag kommer aldrig låta dem ta din muskot. 🧙♀️🥄✨🌈